torsdag 25 juli 2019

Barn- och ungdomsspökhistorie recension; " Mysteriet på Örnklippan", av: Kristina Olsson/ Recension av: Marika Frykholm

Jag har precis läst en jättespännande barn- och ungdomsspökhistoria som heter: " Mysteriet på Örnklippan", av författarinnan: Kristina Olsson.

" Mysteriet på Örnklippan"; av: Kristina Olsson handlar om två barn, Bonnie och Charles som är styvsyskon eftersom Charles pappa Ebbe har gift sig med Bonnies mamma. Men då Bonnie och Charles får höra att deras föräldrar tänker flytta med dom till London så bestämmer sig Bonnie att hon och styvbrodern Charles ska rymma till Bonnies mormor som heter Vivian som bor på en plats som heter Örnklippan eftersom mormor Vivians hus ligger uppe på en stor klippa i samhället som heter Skuggviken,  där mormor Vivan bor.

Redan på plats i Skuggviken hör Bonnie och Charles hur två äldre tanter skvallrar om att ingen går säker i Skuggviken. En liten pojke som heter Sven försvann nyligen då han var med sina föräldrar på utflykt.

Ett par som heter Alba och Douglas jobbar som tjänstefolk hemma hos mormor Vivian. Mormor Vivian själv jobbar som konstnär och håller på och målar hela dagarna. I Skuggviken finns även ridläraren Paul som mormro Vivian rekommenderar Bonnie att besöka eftersom Bonnie älskar hästar och att rida. Men hushållerskan Alba varnar Bonnie och säger att Paul är en extremt farlig man både mot djur, i huset finns även mormro Vivians hund Vinnie, och att Paul är farlig även mot människor.

Alldeles intill mormor Vivians stora hus Örnklippan finns en stor kyrkogård med en tom grav som ingen får röra. Bonnie ser ut över kyrkogården från sin utsiktsplats i trädkojan som hon en dag klättrar upp i. Och hur kan det komma sig att tjänstefolket Alba och Douglas kan ha jobbat i en fabrik i den närliggande grannbyn som heter Svarthed, en stearinfabrik som stängdes igen för 150 år sedan? Hur gamla är Alba och Douglas egentligen?

Bonnie och Charles bestämmer sig för att till varje pris rädda livet och hitta den försvinnan pojken Sven. Men det visar bli mycket farligare än vad de hade tänkt sig från början.

Jag tycker att barn- och ungdomsspökhistorien, " Mysteriet på Örnklippan"; är en härligt spännande spökhistoria och att den är mycket välskriven. Spänningen är total romanen igenom och särskilt spännande blir det när man når slutet av romanen. Jag vill varmt rekommendera alla att läsa:"  Mysteriet på Örnklippan", av: Kristina Olsson!

söndag 14 juli 2019

Utställning om Ester Blenda Nordström, Sveriges första kvinnliga wallrafflande journalsit på Skarhults slott i Skåne, söndagen 190714/ Recension av: Marika Frykholm

Jag var på en mycket intressant och i mycket totalt fascinerande utställning på Skarhults slott i Skåne, söndagen 190714, om Sveriges första kvinnliga wallrafflande journalist, Ester Blenda Nordström, som ofta skrev sina tidningsartiklar särskilt i Svenska dagbladet under den tiden hon var anställd där under pseudonumen; " Bansai".

Ester Blenda Nordström levde från slutet av 1800- talet t ill och med sin död 1925 och var den första kvinnliga undersökande journalisten. Hon gjorde sig känd för att hon under en tidsepok där kvinnorna helst skulle gå klädda i kjol eller klänning, inte bara gick klädd i byxor utan dessutom körde motorcykel.

Det som Ester Blenda Nordström först gjorde sitt namn känd som var för sin roman: " En piga bland pigor", då hon under en semesterledighet från Svenska dagbladet var så pass rastlös att hon tog tjänst som förklädd piga på en bondgård i Sörmland från vilken hon sedan skrev sin berömda roman, " En piga bland pigor" och där berättade om hur det var att vara en hårt arbetande piga med mycket liten lön och nästan ingen fritid att tala om i den tidens Sverige.

En bonde blev så sur för att han tyckte att hon förlöjligade de svenska bönderna att han skrev en egen roman som, " svar på tal", som han gav titeln: " Ett pennskaft bland pigor". Ester Blenda Nordströms ena nära väninna, den berömda kvinnliga journalisten Elin Wägner hade även hon skrivit en roman som hette: " Pennskaftet".

Då Ester Blenda Nordström, " Bansai" till slut tröttnade på livet i rampljuset och festande i Stockholm så drog hon iväg på nya äventyr. Denna gång gick färden till Lappland där hon levde som undervisande nomadlärarinna och bodde tillsammans med samerna i en kåta som var hennes alldeles egen kåta. Men denna gången var hon inte förklädd utan denna gången så var hon i Lappland och arbetade som vandrande nomadlärarinna helt öppet och beskrev livet i den lappländska fjällvärlden i sina artiklar för Svenska dagbladet under pseudonymen " Bansai". Folket älskade dessa artiklar och Ester Blenda Nordström, " Bansai" kallad blev ett känt namn inom den omtvistade samefrågan.

Ester Blenda Nordström gifte sig aldrig och i en tid då det var tatalförbjudet att vara homsexuell hade hon i hela sitt liv en väldigt nära väninna som hette Carin som även hon kom från en mycket rik och välbärgad familj och dessutom var gift. På den tiden blev man som homosexuell hårt straffad med fängelse som följ om man öppet levde ut sin homosexualitet samt att man riskerade att bli inburad på mentalsjukhus. På uställningen om "Ester Blenda Nordströms liv framgår det att det kan ha varit så att Ester Blenda Nordström, " Bansai" flydde sin förälskelse i Carin då hon åkte upp till samerna i Lappland för att leva som vandrande nomadlärarinna.

Ester Blenda Nordström dog år 1925 och han även göra många riskfyllda utlandsresor världen över i sin egenskap av kvinnlig, undersökande journalist.

Jag vill varmt rekommendera alla som har möjlighet och har vägarna förbi Skarhults slott i Skåne att besöka,  utställningen om Ester Blenda Nordström och lära känna hennes fartfyllda och äventyrliga liv. Eller varför inte läsa boken, " Ett djävla solsken" som handlar om Ester Blenda Nordströms liv, av: Fatima Brermmer. Jag håller just på att läsa denna mycket intressanta roman och hoppas återkomma med en recension om denna inom en inte alltför lång framtid.