Barn och ungdomsromanrecension: " Skuggsyster", del två av trilogin med start: " I Skuggan av den Blå Jungfrun", av: Anna- Karin Andersson/ Romanrecension av: Marika Frykholm

Jag har just läst en barn- och ungdomsroman som heter: " Skuggsyster", av den svenska författarinnan: Anna- Karin Andersson. " Skuggsyster" är del två i trilogin av barn- ungdomstrilogin som börjar med den första delen i trilogin som heter: " I Skuggan av den Blå Jungfrun", även den av författarinnnan: Anna- Karin Andersson.

Författarinnan till trilogin som inleds med den första delen: " I Skuggan av Blå Jungfrun", är själv arkeolog till yrket, och böckerna: " I Skuggan av Blå Jungfrun", samt: " Skuggsyster", handlar om tre flickors öden, som alla tre heter Therese. Och ett vackert halssmycke från Medeltiden som då det hamnar i deras händer kommer att påverka hela deras framtida liv, med allt vad våld, död och olyckor som smycket för med sig.

Den första Therese levde och dog under Medeltiden. Den andra Therese och  hennes tvillingsyster Herta levde och dog i början av 1900- talet. Den andra Therese dör genom en tragisk olyckshändelse på ön Blå Jungfrun år 1914. Den tredje Therese Holm lever i nutid på 2000- talet och i del två i trilogin så är hon och hennes bästa kompis Daniel på en teckningskurs i Västervik där Daniels farmor har flyttat in i ett av hyreshusen som tidigare tillhörde ett välkänt mentalsjukhus i Västervik som sägs ha haft ett mycket dåligt rykte om att hemska saker ska ha hänt där.

Så småningom börjar den Therese Holm som lever i nutid på 2000- talet så sakteliga komma till insikt om att de märkliga händelser som hon och kompisen Daniel upplever på mentalsjukhusets museum och i omgivningarna däromkring i staden Västervik på ett märkligt sätt kan  kopplas till de hemska upplevelser de båda var med på på ön Blå Jungfrun våren innan där Therese Holms mamma som är arkeolog var och undersökte hur de första människorna hade tagit sig till ön Blå Jungfrun och hur de framlevde sina liv där.

Jag tycker att romantrilogin om de tre flickorna som alla heter Therese är en mycket vacker och gripande historia som jag även kan hålla med om det som står på bokens baksida även handlar om konsten att kunna förlåta varandra och att gå vidare. Jag vill varmt rekommendera alla att läsa denna underbart spännande barn- och ungdomstrilogi!

Romanrecension, " Gökungen", av: Frances Hardinge/ Romanrecension av: Marika Frykholm

Jag håller just nu på att läsa en jättebra roman som heter: " Gökungen", av den engelska författarinnan, Frances Hardinge.

" Gökungen" tror jag kan beskrivas som tillhörande science- fiktion genren. " Gökungen" handlar om en flicka som heter Tris. Tris har just varit med om en väldigt traumatisk upplevelse då hon ramlade i en damm som heter Grimmen vid sina föräldrars landställe. Det konstiga är att Tris minns absolut inte egentligen någonting om sig själv,eller sin lillasyster Pen eller hennes mamma eller pappa eller sitt tidigare liv, och som det står på baksidan av, " Gökungen" så upptäcker Tris då hon börjar komma till sans igen efter " olyckshändelsen" att flertalet sidor är utrivna ur hennes dagbok,.

Långsamt börjar Tris komma till insikt om hur hon själv brukar vara och bete sig, hur hennes lillayster som verkar hata henne och allt hon gör är, och hur det brukar gå till i hennes familj tillsammans med sina föräldrar, hur hon brukar ha det tillsammans med sina föräldrar, Mr. och Mrs. Piers Crecent och hennes lillasyster Pen som hatar henne har brukat vara.

Det mest märkliga med Tris tillvaro som den har blivit efter " olyckshändelsen" i Grimmen är att hon upplever att hennes dockor kan röra och prata med henne, och att hon dessutom verkar ha fått en glupande aptit. Hon kan helt enkelt inte sluta att äta, och då de kommit tillbaka till Tris hemstad Ellchester där hennes pappa är en framstående arkitekt så minns hon nästan ingenting från sitt hem, inte hur huset ser ut eller vilka rum som finns där, och defenitivt inte vilket rum som är hennes rum. Och det som är det mest konstiga är att hon praktiskt taget håller på att äta sin familj ur huset på grund av hennes glupande aptit.

Jag tycker att den engelska romanen: " Gökungen" av Frances Hardinge är en mycket välskriven, spännande och bra bok full med mycket psykologisk insikt om hur det är för 11- åriga Tris, hur hon upplever sin situation och hur hon får kämpa med att hitta tillbaka till sig själv igen. Eller är det verkligen sig själv hon hittar tillbaka till? Jag vill inte avslöja handlingen bara säga ingenting är som man förväntar sig efter att ha tjuvkikat lite i handlingen! Jag vill varmt rekommendera alla att läsa d romanen: " Gökungen", av den engelska författarinnan: Frances  Hardinge!