Teaterrecension: " Sufflören", skriven, spelad och regisserad av: Andreas T. Olsson, på: Kungliga Dramaten i Stockholm/ Recension av: Marika Frykholm

Jag har sett: " Sufflören", som spelas på Kungliga Dramaten i Stockholm. Skriven, spelad och regisserad av: Andreas T. Olsson. Andreas T. Olsson är skådespelare till yrket. I denna  föreställsning: " Sufflören", på Kungliga Dramaten i Stockholm spelar Andreas T. Olsson en stackars sufflör som verkligen inte har det så lätt.

Andreas T. Olsson gestaltar sufflörens yrkesroll som ständigt behövd men aldrig sedd. Som lider av yrkesskador så som förslitningsskador i sina armar eftersom han inte kan byta arm då han vänder blad. Som ständigt är behövd och ständigt måste vara till hands. Som får stå ut med spott och spe av uppblåsta skådespelare och som ibland blir kär i skådespelerskorna i föreställningarna han sufflerar. Ett yrke som det aldrig finns några aktuella platsannonser om i tidningarna. Som Andreas T. Olsson själv uttrycker det i sin monolog: " När såg man senast en annons där det stod: " Sufflör sökes"?

Det roliga med föreställningen Sufflören tyckte jag personligen var alla alluderingar till välkända pjäser så som. " Att vara eller inte vara" från William Shakespeare`s Hamlet, där Andreas T. Olsson så finurligt uttrycker det oerhört svåra konststycket att spela en pjäs i pjäsen. Då man både är med och repeterar den pjäsen som ska framföras samt även den pjäs som förekommer i den aktuella framförda föreställningen som det egentligen handlar om.

Och flera inblandade pjäser var även Molières: " Tartuffe", samt: " Trettondagsafton", av. William Shakespeare där den elaka flickan driver med den stackars Malvolio och får honom att tro att den han älskar älskar honom också och får honom att riktigt spöka ut sig i den mest hemska utstyrsel med bland annat " gulrandig strumpeband":

I uppsättningen av: " Sufflören" här på Kungliga Dramaten i Stockholm skriven, spelad och regisserad av: Andreas T. Olsson så är det den stackars sufflören som får ikläda sig i rollen av den lättlurade Malvolio som på grund av sitt dumdryga sätt och beteende lätt går i fällan och tror att den vackra skådespelerska Amanda älskar honom på riktigt. Hur upplösningen av det hela blir får ni se om ni googlar på föreställningen: " Sufflören", på Kungliga Dramaten spelad, skriven och regisserad av: Andreas T. Olsson. Jag vill varmt rekommendera alla att se denna fantastiskt välspelade, välgjorda och samtidigt mycket under hållande föreställning!

Teaterrecension: " Utvandrarna"; av Vilhelm Moberg, i regi och koreografi av: Mats Ek, på: Kungliga Dramaten i Stockholm/ Recension av: Marika Frykholm

Jag har sett, " Utvandrarna", av den svenske författaren och journalisten Vilhelm Moberg, ( f. 20/ 8 1898- d. 8/8 1973) som var framförd på: Kungliga Dramaten i Stockholm. Regi och koreografi av: Mats Ek.

" Utvandrarna", av:  Vilhelm Moberg, på Kungliga Dramaten i Stockholm, här i regi och koreografi av: Mats Ek, handlar om bonden Karl- Oskar som träffar och förälskar sig i och giftr sig med sin blivande hustru, Kristina Nilsson.

Karl- Oskar tar över sin fars bondgård, hans far blir då" satt på undantag" som det hette på den tiden. Karl- Oskar och Kristina får flera barn, men dnär den ena dottern Anna dör så bestämmer sig Karl- Oskar tillsammans med sin bror Robert som har varit dräng hos en elak storbonde och blivit misshandlad av denne storbonde, att de ska utvandra till Amerika för att där börja ett nytt och bättre liv som de hoppas på.

Med sig på resan tar de den yngre brodern Roberts bäste vän, en av drängarna från den elake storbondens gård, och den nyfrälste mannen Daniel, som hotas med rättegång för att han har delat ut nattvarden i sitt hem utan att vara prästvigd, och Daniels hustru Inga- Lill som dör på resan tilll Amerika. Samt även horan Ulrika  och Ulrikas dotter som Karl- Oskars bror blir förtjust i på resan med det livsfarliga skeppet på vägen mot Amerika. Landet som de hoppas ska ge dom den frihet och rikedom och lycka som de alla hoppas få därborta.

Jag tyckte att föreställningen, " Utvandrarna", av: Vilhelm Moberg, här på Kungliga Dramaten i Stockholm i regi och koregorafi av: Mats Ek var en mycket bra, sorglig och väven vacker föreställning som handlar om livet, döden, kärleken och även om det stora äventyret. Som resan till det nya landet i den nya världen Amerika blir.

Jag tyckte även att scenografin var väldigt häftigt gjord. Och jag tyckte mycket om musiken och skådespelarnas kläder som jag verkligen tyckte skildrade livet i det enkla och fattiga bondesamhället i Sverige förr i världen. Jag vill varmt rekommendera alla att se: " Utvandrarna", av: Vilhelm Mobrg, i regi och koreografi av Mats Ek på Kungliga Dramaten i Stockholm. Man kan hitta den om man googlar in på " Menyn" på Kunglgia Dramatens hemsida om jag inte tar alldeles fel.

Operarecension, " Short Stories"= Fritt översatt av mig: " Korta historier", " Jag kommer hem", regi: Ola Eliasson/ Recension av: Marika Frykholm

Jag har idag, söndagen den 20200329 sett operan: en del av Kunliga Operan i Stockholms uppsättningar a föreställningarna: " Short Stories", på 20 minuter vardera, fritt översatt av mig: " Korta historier". Den jag såg idag, söndagen 20200329 heter: " Jag kommer hem" i regi av: Ola Eliasson.

Operaföreställningen, " Jag kommer hem", i regi av: Ola Eliasson, på Kungliga Operan i Stockholm handlar om ett ungt par som är på besök hos en psykolog. Psykologen ställer dom olika frågor om deras förhållande. Bland annat så frågar han den unga frun om hennes man har rört henne, och om han har misshandlat henne.

Psykologen och det unga paret bråkar om en kvarglömd elektrisk tandborste. Den upphittas på golvet. Det är en mycket sparsam scenografi. En röd soffa och en eller två stolar vid sidan om. Tre stolar inklusive den som psykologen som samtalar med det unga gifa paret sitter på då han ställer sina frågor till dom.

Vid ett tillfälle välter alla tre den röda soffan. Den unga frun dyker upp iförd brudslöja och en iscensätt bröllopsvigsel genomförs.

Operan slutar med att psykologen har ett mycket viktigt telefonsamtal i sin mobil som är bärande för hela föreställningen enligt min personliga uppfattning.

Jag tyckte mycket om denna korta operaföreställning på Kungliga Operan i regi av Ola Eliasson trots den mycket sparsamma scneografin så var det en oerhört känslosam operaföreställning. Jag vill rekommendera alla att se denna korta operaföreställning: avKungliga Operans föreställningar av: " Short stories",= " Korta historier", och just denna del som jag nu har sett: " Jag kommer hem", i regi av: Ola Eliasson.

Tv Adventskalender. " Tusen år till Julafton"/ Recension skriven av: Marika Frykholm

Jag har sett en gammal Adventeskalender som gick för några år sedan som hette: " Tusen år till Julafton", med Erik Haag och Lotta Lundberg, även välkända från Tv- serien: " Historieätarna".

I Adventskalendern: " Tusen år till Julafton" så handlar det om hur Erik Haag och Lotta Lundberg tillsammans med ett antal barn visar hur det kunde se ut en dag i Sveriges historia från 1000 år sedan- fram till våra dagar.

I del 4 som jag såg så utspelar sig detta avsnitt under Medeltiden under Digerdödens= Pestens tid i Sverige.

Erik Haag och Lotta som i det här avsnittet väntar ett påhittat för serien barn och ett antal barn ska tillsammans få uppleva hur livet kunde te sig på en gård i Sverige under Digerdödens eller Pestens tid. Framförallt vad som kunde tänkas vara ätbart under den här tiden för en familj som levde under dessa farofyllda tider.

Jag tycker att Tv- seriens Adventskalender: " Tusen år till Julafton", med Erik Haag och Lotta Lundberg är en mycket rolig och intressant serie som verkligen med humor, allvar och spänning visar hur livet i Sverige kunde te sig från för " för 1000 år sedan till våra dagar" som den inspelade finlandsvenska rösten säger i början av varje avsnitt. Jag vill varmt rekommendera alla att se Tv- seriens Adventskalender från för några år sedan: " Tusen år till Julafton" med Erik Haag och Lotta Llundberg!

Engelsk tv- serie recension: Del 1 av: Grange Hill/ Tv- serie recension: Marika Frykholm

Jag har sett del 1 av den engelska tv- serien för barn som heter: " Grange Hill".

Grange Hill handlar om hur ett par mellanstadieelever någonstans i England ska börja på sin nya skola som heter: Grange Hill. Denna tv- serie var väldigt populär på -80 talet om jag inte minns alldeles fel. Den finns också som en serie böcker för barn- ungdomar som heter: Grange Hill.

I tv- serien Grange HIll del 1 så börjar det med att man ser alla de nya mellanstadieeleverna anlända till den nya skolan. Där är den mörka Benny Green som är jättebra på fotboll men hans far har råkat ut för en arbetsskada och hans mor är också fattig så dom har inte råd att köpa en ny skoluniform till Benny Green. Detta leder längre fram till att han på grund av att han inte har rätt till att köpa fotbollsskor först inte håller på att få vara med på uttagningarna till skolans fotbollslag men får oväntad hjälp vad gäller fotbollsskorna av en av flickorna i hans nya klass. Detta händer dock inte i del ett utan sker lite längre fram i Grange- Hill serien.

Det är också den nya blyga eleven som inte vill sluta i sin gamla skola för att börja på Grange Hill, och Ann Wilson som blir lurad av ett par äldre skolflickor då hon försöker hitta till skolaulan så har dessa tre äldre flickor för att retas vänt på pilen på skylten som visar vägen till skolans aula.

Där är den busige Peter Jenkins och hans bästa kompis som blir uppdelade i  varsin ny klass.

Den stackars Peter Jenkins ser först ut att bli helt utan klass men det löser sig med hjälp av Mrs. Monroe en av lärarna som visar både Peter Jenkins och Ann Wilson till deras nya klass där de får Mr. Mitchell som är en ovanligt schysst lärare som ska bli deras nya klassföreståndare.

Jag tycker att den engelska tv- serien för barn, " Grange Hill", är en väldigt rolig och mycket trevlig serie som jag varmt rekommenderar alla att se. Böckerna om skolan Grange Hill är också jättebra och roliga att läsa. Men jag vet intet om det går att få tag i dom längre.

Filmrecension: " Sense and Sensibility"= Förnuft och känsla"; roman av: Jane Austen/ Filmrercension av: Marika Frykholm

Jag har sett del ett av filmen: " Sense and Sensibility"= Förnuft och känsla", baserat på den engelska romanen med samma titel av den engelska författarinnan, Jane Austen.

" Förnuft och känsla", del ett handlar om hur Mrs. Dashwoods make dör och hans hem blir övertaget av hans snåla och elaka släktingar. Mrs. Dashwood tvingas flytta från deras hem huset Norland Park tillsammans med döttrarna, Elinor, den kloka och förnuftiga och äldsta dottern som inte låter sina känslor springa iväg med henne i onödan, och den yngsta dottern, Marianne som i allt hon gör låter sina romantiska idéer styra henne.

I första delen flyttar Mrs. Dashwood tillsammans med sina döttrar Elinor och Marianne till ett litet hus på landet. Där inärheten får dom en god vän och granne i Mr. John Middleton och hans fru lady Middleton. De lär även känna den melankoliske äldre mannen som har blivit sviken i sitt första val av kärleken i hans liv, Mr. Brandon som är en man, " mellan 35- och 40 år gammal", I Mariannes ögon outsägligt gammal. Och den unge och snygge och världsvane Mr. Willoughby som genast faller pladask för den yngre systern Mariannes skönhet och charm. Elinor blev strax före flytten från Norland Place god vän med de nya övertagarnas yngre släkting Mr. Edward Ferrars.

Jag tycker att filmen, del ett av. " Sense and Sensibility"= " Förnuft och känsla", av Jane Austen är en härligt romantisk och  mysig film som både går att njuta av som en mycket bra roman men som man även kan finna mycket nöje av som film. Jag rekommendera alla att se filmen, del ett av: " Förnuft och känsla"= Sense and Sensibility", av Jane Austen! Den finns att googla på på Youtoube.

Signum dagen, Norra latin konferenslokal/ Recension av: Marika Frykholm

Lördagen den 20200307 var jag med om firandet av den katolska tidskriften Signums 100 års firande i konferenslokalerna på Norra latin i Stockholm.

Föredragsdagen tema var: Det bildandet samtalet!; och inleddes mycket intressant om vad ett bildat samtal egentligen kan tänkas vara, med professor eremitus Anders Pilz som är katolsk präst och professor eremitus vid Lunds universitet.

Professor Anders Pilz berättade oerhört insiktsfulllt om hur redan Antikens människor på grund av sin upprättstående hållning började fundera över sin egen arts särart och deras plats i universum.

Anders Pilz pratade om hur vi nutida människor som tillhör arten Homo sapiens har utvecklats genom årtusendenas gång och hur vi blev den tänkande varlse vi är i dag och vårt släktskap med den mest  intelligenta ur aprasen.

Men professor Anders Pilz diskuterade även den mänskliga rasens sätt att tänka och diskutera kring livet sett både ur en filosofisk synvikel  där han bland annat framhölll filosofen Sokrates inställning att han var " medveten om att han egentligen inte visste någonting" och att Sokrates liknade sin roll i Athen vid en b arnmorskas.Samt även sett från Jesu synvinkel. Att även Jesus vid 12 års ålder diskuterade med rabbinerna i  templet i Jerusalem innan han kunde vidta sin egen ledande gärning. För att kunna det måste han veta vilka frågorna var.

Jag hade en mycket intressant förmiddag på Signums 100 års firande och vill varmt rekommendera alla att läsa tidskriften Signum om de får tillfälle till det!