Operarecenson: " La Bohème/ Kungliga Operan i Stockholm onsdagen 190117/ Operarecension: Marika Frykholm

Onsdagen 190117 såg jag operan: " La Bohème" på Kungliga Operan i Stockholm. Biträdande regissör är: Peter Engelfeldt, musikalisk instudering: James Duddle och Oleksandr Yankevych
Medverkande var: Kungliga Operans kör, körmästare: James Grossmith, biträdande körmästare: Krystian Bellière, kungliga hovkapellet, och: konsertmästare:Jannica Gustafsson

I rollerna sågs:

Mimi: Sabina Bisholt
August Strindberg:/ Rudolfo: Mykhailo Malafi
Edward Mucn: Marcello: Ola Eliasson
Tulla Larsen/ Musetta: Sanna Gibbs
Sören Kirkegaard/ Colline: Lennart Forsèn
Edward Grieg/ Schaunard: Markus Schwartz
Benoit: Simon Petersson
Alcindoro: Johan Rudh
Julbocken/ Parlpignol: Jon Nilsson

La Bohème är en ytterst tragisk opera som handlar om den i lungsot dödsjuka och döende Mimi som möter och förälskar sig , i den här försvenskade versionen av La Bohème, August Strindberg. Mimi får också stifta bekantskap med alla August Strindbergs konstnärsvänner. Kärleken mellan August Strindberg och den i lungsot dödsjuka Mimi blomstrar. Men August blir häftigt svartsjuk och då falnar kärleken dom emellan.

Men då Mimi på sin dödsbädd vill dö i August Strindbergs hem återfinner de två älskande varandra igen.

Jag tycker att operan: La Bohème var en mycket vacker och väldigt sorglig opera och att berättelsen om den i lungsot dödsjuka Mimi oerhört stilfullt framställd på Kungliga Operan i Stockholms scen. Jag vill varmt rekommendera alla att se La Bohème på Kungliga Operan i Stockholm!

Teaterrecension: " Stolarna", av. Ionesco, i regi av: Tobias Teorrell/ Recension av: Marika Frykholm

Söndaagen den 1901106 såg jag föreställningen: " Stolarna", av Ionesco på Kungliga Dramatens lilla scen  i Stockholm. I regi av: Tobias Teorell, och översättning av: Sven- Åke Heed. I rollerna var: Johan Ulveson, och Kicki Bramberg.

Föreställningen, " Stolarna", av Ionesco, handlar om ett gammalt par som jag föreställer mig befinner sig vid livets slut. De bjuder in en massa imaginära gäster, " fantasikompisar" som det står i programbladet, som egentligen inte finns, och bjuder dom att sätta sig på tomma stolar. Tillsammans talar de om det liv som de har levet. Ett ofta mycket sorgligt och ensamt liv, som jag tycker mig ha förstått av historien som berättas och av det som står i programbladet.

En viktig detalj som mannen i parrelationen ofta talar om är det viktiga " budskap" han ska framföra inför alla de imaginära inbjudna gästerna. Men som regissören, Tobias Teorell kommenterar i intervjun i programbladet så är det inte "  budskapet i sig självt" som är det väsentliga, utan det väsentliga är hur man framstår inför andra". Detta enligt regissören av pjäsen, " Stolarna", Tobias Teorell.

Jag tyckte att föreställningen, " Stolarna", av Ionesco var en mycket sorglig, periodvis dramatisk, och  en mycket känslosam och stark pjäs som jag gärna vill rekommendera alla att se!

Romanrecension: " Gengången", av. Ingelin Angerborn/ Recension av: Marika Frykholm

Jag har läst en jättebra barn- och ungdomsroman som heter: " Gengången", av den författarinnan Ingelin Angerborn, som även är samma författarinna som har skrivit den filmatiserade romanen: " Rum 213". " Rum 213" är den första delen i en serie av tre delar av Ingelin Angerborn. De andra två heter: " Sal 305, och: " Fyr 137, som allihopa handlar om kompisarna Elvira, Meja och Bea.

" Gengången", av Ingelin Angerborn handlar om en flicka som är 11 år som heter Elinor. Elinor bor hos sin mormor under sommarlovet som bor i en lite mindre stad då hennes mamma och pappa är i Spanien på semester.

Elinor har tidigare varit väldigt ensam men nu har hon hemma i sin hemstad blivit kompis med en tjej som heter Stella. Men under sommarlovet då Elinor är och hälsar på hos sin mormor så börjar det med att Elinor av en blind gammal dam som äger en loppis får en alldeles unik speldosa med en ballerina i mitten som spelar musiken till baletten, " Svansjön" av Tjajkovskij.

Elinor ser i en syn den stackars flickan Tatjana i en balettsal i speldosan som sitter ensam på golvet i balettsalen med en sträng dam spelar musiken som dom övriga ballerinorna dansar till.

Tatjana får Elinor veta senare var född med klumpfot och kunde därför inte bli ballerina som hennes elaka mamma så hett önskade då mamman hade tvingats avbryta sin egen balettkarriär då hon blev utkastad från den ryska baletten eftersom hon blev gravid med Elinor.

Elinor träffar en jämnårig pojke när hon är och badar på badstranden tillsammans med sin mormor som hon blir mycket förtjust i. Pojken heter Oliver. Oliver och hans mamma och syster, som just då är på ridläger, visar sig bo i samma lägenhet som Tatjana och hennes elaka mamma bodde i då dom levde.

Oliver hjälper Elinor att lösa mysteriet med ballerinan som inte rör på sig i speldosan.

Jag tyckte att barn- och ungdomsormanen, " Gengången" av Ingelin Angerborn är en mycket spännande, periodvis mycket sorglig och även gripande roman  och som är väldigt bra skriven. Jag vill varmt rekommendera alla att läsa, " Gengången" av: Ingeling Angerborn!

Romanrecension: " I skuggan av Blå Jungfrun", av: Anna- Karin Andersson/ Romanrecension av: Marika Frykholm

Jag har läst en jättebra och mycket spännande barn- och ungdomsspökhistoria som heter: " I skuggan av Blå Jungfrun", av en svensk författarinna som även är utbildad arkeolog som heter: Anna- Karin Andersson.

" I skuggan av Blå Jungfrun", av: Anna- Karin Andersson handlar om hur en flicka som lever nu på 2000- talet och som kommer ut till ön Blå Jungfrun tillsammans med sin mamma som är arkeolog som ska forska i hur stenåldersmänniskorna levde på Blå Jungfrun och hur de tog sig dit. På båten på vägen över till ön Blå Jungfrun hör Therese en mycket spännande spökhistoria av kaptenen som berättar att det mellan åren 1914- 1918 levde en flicka på ön Blå Jungfrun som sägs ha blivit mördad av sin far, som var fyrvaktare. Man kan se henne på ön ibland, berättar kaptenen för Therese.

" Fyrvaktar- Therese" som Therese som lever på 2000- talet kommer att kalla henne hittar en samling brev som är skrivna av denna flicka som sägs spöka på ön Blå Jungfrun. Samt att Therese även hittar ett halssmycke som gör att hon kan få visioner av saker som  hände på ön Blå Jungfrun för längesedan. Dels får hon visioner av den mördade flickan, " fyrvaktar- Therese", dels upplever hon visioner av en annan flicka som verkar vara den som tappade hängsmycket som Therese mamma arkeologen tror är från 1600- talet, som vekar ha blivit misshandlad och förd till ön Blå Jungfrun ombord på ett gammalt skepp.

 Detta skepp, om Therese i sin vision tycker likna skeppet Wasa- skeppet i Stockholm och som hon och kompisen Daniel som anländer något senare till ön Blå Jungfrun gissar på är från omkring 1600- talet, då denna andra flicka troligtvis efter att ha blivit misshandlad och skändad av några brutala män ombord på detta skepp, senare blev förd till ön Blå Jungfrun där hon lämnades att dö ensam och svårt misshandlad, övergiven av alla och främst då sin far.

Det som Therese som lever på 2000- talet upplever som binder dom alla tre samman är att dom allihopa på något sätt har blivit övergivna av sina pappor.

Jag tycker att barn- och ungdomsspökhistorien, " I skuggan av Blå Jungfrun", som är första delen av en romanserie i tre stycken delar, varav den andra delen heter: " Skuggsyster", av: Anna- Karin Andersson är en mycket bra och spännande spökhistoria, med en massa äventyr, spänning och som är väldigt välskriven. Jag vill varmt rekommendera alla att läsa denna barn- och ungdomsspökhistoria!

Romanrecension: " Gruvan", av: Sara Löwestam/ Romanrecension av: Marika Frykholm

Jag har läst en jättebra barn- och ungdomsroman som heter: " Gruvan"; av den svenska författarinnan, Sara Löwestam.

" Gruvan"; av:Sara Löwestam, handlar om flickan Ellen som tillsammans med sin pappa och pappans nya tjej Sofia som han blev ihop med på Julafton och som Ellen inte gillar därför att hon tycker att Sofia har tagit hennes mammas plats, som befinner sig på en två veckors retreat, och Ellens tvillingbröder, Jossi och Adrian till ön Utö i Stockholms ytterskärgård för att bo i familjens sommarstuga därute.

Då Ellen den första natten sover över alldeles ensam i familjens trädgårdsskjul efter att bröderna Jossi och Adrian har skrämt upp henne med att om hon tänker på spöket Utöskräcken så kommer han och krafsar i väggarna och skrämmer henne, så hittar Ellen efter att ha legat och skrämt upp sig själv rejält, en gammal 1800- tals dagbok i väggen i det gamla skjulet.

Dagboken visar sig vara skriven av en pojke som levde och dog på Utö på 1849. talet och som hette Anton Andersson. Anton Anderson blev tvingad att arbeta som bararbetare i gruvorna på ön Utö och dog i lungsot, men hans dröm var att bli författare, gå på läroverket inne i staden, och att ha en egen utställning i sitt eget namn. Ellen på 2000- talet hjälper honom att förverkliga denna dröm.

Jag tycker att barn- ungdomsromanen, " Gruvan", av: Sara Löwestam är en mycket läsvärd och spännande bok som innehåller äventyr, och en mycket intressant historiebeskrivning av hur det kunde vara för fattiga barn i 1840- talets Sverige. Jag vill varmt rekommendera alla att läsa denna barn- ungdomsroman!