Livet- En dröm av Calderòn

Jag läste nyligen Livet- En dröm, av Calderòn. Den handlar om den stackars Prins Sigisumund av Polen som av sin far kungen hålls fängslad i ett torn i skogarna i Polen pågrund av en profetia innan prins Sigismunds födelse som förutspådde att om prins Sigisumund fick leva skulle det inte gå så bra för Polen. Men Prins Sigismunds far kungen bestämmer sig för att trots allt ge sin son en chans och drogar ner honom så att när han vaknar befinner han sig i kungens slott och tror att hans tidigare liv endast varit en dröm. Profetian slår in och Prins Sigismund som uppfostrats likt djuren i skogen hämnas genom att ta livet av dom som hållit honom fänglsad i tornet i skogen. Då låter hans far kungen droga ner Prins Sigismund igen och när Prins Sigisumund vaknar upp i sitt fängelsetorn i skogen så tror han att det han varit med om endast varit en dröm. Men han blir åter nerdrogad och denna gången som Prins Sigisumund kommer ut i frihet bestämmer han sig för att om hela livet endast är en dröm kan han lika gärna behandla andra människor med vänlighet. Eftersom han inte kan vara säker på att inte hela tillvaron endast är en enda lång dröm.

Jag tyckte att Livet- En dröm av Calderòn är en mycket underhållande och romantisk saga.

Utställningar på Nationalmusèet i Stockholm sommar 2011

I förra veckan var jag på Nationalmusèet i Stockholm och tyckte särskilt mycket om de vävda konstverk som handlade om lidande människor i Vietnam på - 60 talet under Vietnam- kriget. Texten intill väggvävnaderna berättade att -60 talet var studentrevoltens årtionde då man skulle vara politiskt medveten och ta ställning för det som hände runtom i världen.

Ytterligare en utställning som jag tyckte var intressant handlade om diskborstens tillblivelse och hur den har utvecklats sedan den uppfanns.

Men det jag tyckte var absolut häftigast var ett helt bord uppdukat med olika glastallrikar och arschetter och glasföremål som visade hur ett dukat bord kunde se ut hos människor som hade det mycket bra ställt kunde se ut förr i tiden.

Just för att alla dessa utställningar sinsemellan är så olika så rekommenderar jag varmt andra att besöka dessa utställningar på Nationalmusèet i Stockholm.

Konstutställning på Kulturhuset i Stockholm: Gregory Drewdson

Jag var på en mycket intressant fotouställning av den Amerikanska fotografen Gregory Drewdson som är född på -60 talet och bosatt i New York på Kulturhuset i Stockholm. Dessa fotografier av Gregory Drewdson innehåller nästan inga människor utan bara olika typer av miljöer från det Amerikanska samhället. På en inspelad dvd- intervju med Gregory Drewdson som visas innan man går in på själva utställningen på Kulturhuset i Stockholm berättar Gregory om att hans far var psykoanalytiker och att han själv först ville gå i faderns fotspår. Men pågrund av att han är dyslektiker och hade vissa problem i sin akademiska karriär så fastnade han för fotografiet istället och blev fotograf. Han säger i sin intervju att även om man arbetar i ett team tillsammans med andra så är själva fotojobbet när man som fotograf tar sina foton ett väldigt ensamt yrke. Trots att man kanske är tillsammans med många andra människor under tiden.

Jag tyckte mycket om utställningen av Gregory Drewdson och hans bilder och vill varmt rekommendera andra att också se denna fotoutställning på Kulturhuset i Stockholm.

Ökenbrevet, Göran Tunström

Jag läste romanen Ökenbrevet, av den svenske författaren Göran Tunström och ville här berätta lite om denna roman. Den handlar om de förlorade åren i Jesu liv alltså före han börjar sin kallelse vid 30 års ålder och gör sina underverk och predikningar runtom i Israel. Den berättar om den första färden till Jerusalem med föräldrarna Maria och Josef och besöket i Templet. Den berättar också om Jesu tvivel inför sin kallelse som Guds Son och om kusinen Johannes Döparens tvärsäkra övertygelse om kusinen Jesus förutbestämda liv som Guds Son. Och dopet som bekräftar denna kallelse. Jag tycker romanen ger en alldeles otroligt dyster bild av Jungfru Maria som verkar närmast rädd för sin märklige son och dennes tillblivelse och de Tre Vise Männens besök vid krubban i stallet den heliga natten då Jesus föds i Betlehem. Jesus verkar också ha en något oklar relation med sin fosterfar Josef och verkar inte känna någon verklig sorg över Josefs .Då hela Nasaret begråter Josef vandrar Jesus ensam iväg för sig själv och har en stilla pratstund med sin mor Maria där Maria uttrycker sin enorma oro och ängslan över Sonens tillblivelse och hela hans liv och uppväxt. Men jag tyckte Ökenbrevet av Göran Tunström gav en mycket levande och trovärdig bild av Jesu uppväxt och familjeliv på väg mot hans kallelse till att inse att han faktiskt är Guds Son.

Livets Ax, Sven Delblanc

Jag läste romanen Livets Ax, av Sven Delblanc. Det är som en sjävlbiografi över författaren Sven Delblancs alldeles otroligt tragiska och hemska uppväxt, först i Kanada och sedan  på en bondgård i Värmland i Sverige under en tyrannisk far som misshandlade hela sin familj ständigt med sina vredesutbrott och praktiskt taget även misshandlade sin hustru, Sven Delblancs mor och barnen Delblanc även fysiskt. Där fanns nästan inga glädjeänmnen under Sven Delblancs uppväxt ändå tycker jag man blir totalt fascinerad av detta mycket tragiska livsöde. Men på det hela gick det ju väldigt bra för sonen Sven senare i livet. Han blev professor i Uppsala och erkänd författare men minnet av faderns vredesutbrott och misshandel under uppväxtåren tycks ha legat kvar över honom långt in i vuxen ålder. Därför skrev han denna bok som han enligt honom själv tydligen hade vissa tveksamheter att publicera ( se efter texten av Sven Delblanc själv.) Jag tyckte att romanen Lives Ax var jättebra och en mycket läsvärd romanen som verkligen fastnar i minnet. Detta trots att den periodvis är så fruktansvärt sorglig och tung att läsa att man helst vill lägga den ifrån sig. Jag rekommenderar den verkligen!

Musikalen Hair på Stockholms Stadsteater

Jag såg musikalen Hair på Stockholms Stadsteater i februari, 2011 och tyckte den var jättebra! Tänk att ha väntat som jag har gjort i 25 år på att få en chans att se den! Jag är 44 år och alltså 66a och missade förra gången musikalen Hair var aktuell!

Men nu fick jag äntligen chansen att se Hair och ville här berätta lite om den. Huvudpersonen i Hair heter Claude, ( på Stockholms stadsteater spelad av: Albin Flinkas) och om hur Claude inte riktigt vet vad han vill med sig själv och sitt liv. Det är också om sökandet efter kärlek och närhet till andra människor ( tycker jag!) och om att Claude inte vill bli soldat i det pågående Vietnam- kriget. Hela livsstilen i Hair är ett enda stort livsbejakande och en glädje till livets alla med- och motgångar. Ibland var det lite svårt att förstå texterna till det som sjöngs på scenen men det underlättades av en textmaskin som dök upp lite då och då. Jag tyckte det var en jättehärlig stämning bland alla skådespelarna på scenen och helskön musik. Kan tänkas att musikalen Hairs budskap kanske är något svårt att få fram i vår tid 2011med dess 60- 70 talistiska anda men det gjorde ingenting tyckte jag för det var en sådan jättehärlig stämning av framtidstro och hopp i hela musikalen att det överskuggade det något gamla budskapet. Framförallt gillade jag det väldigt höga tempo som hölls av artisterna genom hela föreställningen.

Regi: Ronny Danielsson
Scenografi: Lars Östbergh
Kostym: Camilla Thulin
Koreografi: Roger Lybeck
Musikaliskt ansvarig: Martin Östergren
Kapellmästare: Joakim Hallin
Ljud: Thomas Florhed, Terese Johanson
Mask: Annika Öhlund
Biträdande regissör: Edward af Sillèn
Dramaturg:  Mia Winge
Belysningsmästare: Lena Hällström
Atrributör: Elisabeth Jansson
Pjäsansvarig teatertekniker: Anders Brodèn/ Nicklas Triplet
Teatertekniker: Majaq Julèn Brännström, Anders Lundberg,
Ragnar Fäst
Ljudtekniker: Niklas Nordström, Pierre Bramstedt
Repetitör: Jonas Gröning
Maskör: Sara Englund
Kostymtekniker: Petra Ödmark, Urban Eksvärd, Helena Lindgren, Marita Tjärnström
Inspicient: Mats Lindberg/ Roger Roger Fernström
Sufflör: Eva Johansdotter
Bitr. scenchefer: Peder Berglund, Anders Holm, Anders Tufvesson
Scenchef: Pelle Gartz
Produktionsledare: Nicholas Taylor
Verkställande producent: Sara Ellström
Produktionschef: Åsa Lassfolk
Föreställnings och retetionsfoto: Carl Thorborg
Illustration omslag: Stina Wirsèn
Kommunikatör, press: Emma Ågrahn
Kommunikatörer publik och försäljning: Maja Svae, Pia Keller
Program: Dramaturgiatet
Grafisk form/ Original: Maria Loohufvud
Tryck: Kampanjmakakarna/ Åtta 45
Originaltitel: Hair
Förlag: Nordiska ApS, Köpenhamn

Pjäsen: " Enron- En framgånggsaga", av Lucy Prebble på Stockholms Stadsteater i Stockholm

Jag såg den Engelska pjäsen:  " Enron- En framgångssaga", av den Engelska  författaren: Lucy Prebble på Stockholms stadsteater i Stockholm.

Handlingen i: " Enron- En framgångssaga", av Lucy Prebble:


Ur programhäftet till pjäsen: "Enron- En framgångssaga", av Lucy Prebble på Stockholms stadsteater:


Det Amerikanska företaget Enron som var ett energiföretag grundades 1985 och gick i konkurs år 2001 alltså strax efter millenieskiftet. Företagets chef: Jeffrey Skilling ( på Stockholms stadsteater spelad av: Björn Bengtsson)   fick domstolsbeslutet 24 års fängelse vilket han i dagsläge alltså fortfarande avtjänar. Hans närmaste man dog i en hjärttack och hade antagligen enligt programhäftet gått samma öde till mötes om han hade fått leva. Hur kunde det gå så fel? Hur kunde människorna runtomkring Jeffrey Skilling och hans närmaste man, Andy Fastow, ( på Stockholms stadsteater spelad av: Francisco Sobrado) inte undgå att märka att företagets ledning var en samling skurkar och bedragare som lurade människor att köpa aktier i ett konkurshotat företag som Enron?

Svaret tycker jag att man får då man ser pjäsen: " Enron- En framgångssaga", av Lucy Prebble på Stockholms stadsteater. Jag tyckte det var en oerhört rolig och stimulerande och välspelad pjäs. Och jag tyckte att samtliga skådespelare var fantastiska! Men roligast var ändå de kostymklädda dinosaurierna som " åt" företagets pengar!

Personerna bakom pjäsen: " Enron- En framgångssaga":

Regi: Olof Hanson
Scenografi och kostym: Magdalena Åberg
Ljus: Torben Landorph
Musik: Daniel Bingert
Mask: Frida Johanson
Ljud: Håkan Åslund/ Michael Breschi
Clownteknik: Per Sörberg
Belysningsmästare: Jaenette Hilmersson/ Ola ANderstedt
Regiassistent: Astrud Kakuli
Kostymassistent/ kostymtekniker:  Camilla Carlström/ Marita Tjärnström
Attributör/ Teatertekniker: Mark Wikström
Maskör: Frida Johansson/ Sara Englund ( elev)
Scenchef: Michael Wettergren
Sufflör:  Lelle Delmundo
Produktionsledare: Per Lindgren
Verkställande producent: Eva Kassander
Produktionschef: Åsa Lassfolk
Föreställnings och programfoto:  Petra Hellberg