Operarecension: " Askungen"; kompoistör: Gioacchino Rosini på Kungliga Operan i Stockholm/ Recension av: Marika Frykholm

Tisdagen den  190910 var jag på Kungliga Operan i Stockholm och såg den italienske kompositörens Giocchino Rosini,  ( född: 28 februari 1792 i Pesaro/ Kyrkostaen, död: den 17 november 1868 i Paris/ Frankrike.), Askungen på Kungliga Operan i Stockholm. Gicchino Rosini är mest känd för sin opera: " Barberaren i Sevilla".

Historien om Askungen känner de flesta väldigt väl till. Det är den stackars Askungen som är hunsad av sin elaka styvmor och sina två elaka styvsystrar. Styvsystrarna får vackra kläder och får gå på balen där Prinsen ska utse sin blivande brud bland landets allra vackraste flickor. Medan Askungen får stanna hemma och skrubba och städa och i originalversionen så är det en gudmor som förvandlar Askungen till en vacker flicka i en vacker klänning och skickar iväg henne till Prinsens bal där han blir förälskad i henne och endast sedan kan hitta henne genom att prova den ena skon som hon har tappat då hon försvinner från balen vid midnatt då förtrollningen bryts och hon förvandlas till sitt gamla vanliga luggslitna jag i trasiga paltor i köket hos sin styvmor och de elaka styvsystrarna.

Kvällens opera av Ghicchino Rosini var en något annorlunda version av Askungen där Askungen istället för att ha en elak  styvmor har en elak styvfar men fortfarande har två elaka styvsystrar som hunsar och kör i det oändliga med den stackars Askungen. Prinsen byter här ut sig mot sin filosofilärare för att förklädd kunna utröna landets alla vackraste flickors karaktär för att därmed kunna utröna vem som mest är värdigt att bli hans brud.

Det är alldeles otroligt vacker musik till Giocchino Rosinis opera och scenografin med köpmannahuset som Askungens far har är väldigt snillrikt möblerat och utstyrt med mycket vacker inredning tycker jag. I slutet segrar ändå godheten till sist. Askungen får sin prins, och förlåter sina styvsystrar och sin styvfar inför hela  hovet och hon har givit styvsystrarna och styvfadern en plats vid hovet. Askungens "Hämnd" blir därför att förlåta sina elaka styvsystrar och sin styvfar  offentligt inför hela hovet.

Jag vill varmt rekommendera alla att se Gicchino Rosinis opera: Askungen på Kungliga Operan i Stockholm!

Romanrecension:: " Ett jävla solsken", av: journalisten Fatima Bremmer/ Rercension av: Marika Frykholm

Sommaren 2019 i juli månad var jag på en helt fantastisk utställning om den första kvinnliga wallrafflande kvinnliga journalisten, Ester Blenda Elisabet Nordström. " Bansai" som hon titulerade sina artiklar världen över med, på Skarhults slott i Skåne.

Nu har jag läst romanen, " Ett jävla solsken"  av den kvinnliga journalisten Fatima Bremmer som handlar om Ester Blanda Nordströms liv och hennes många äventyr världen över som journalist. Först för tidningen Svenska dagbladet, och senare på egen hand. 

Ester Blendas karriär som wallrafflande journalsit började under en semester hon ännu var anställd vid tidningen Svenska dagbladet. Hon var för rastlös för att gå hemma i Stockholm så hon bestämde sig att klä ut sig till piga och ta tjänst på en bondgård i Sörmland för att i sina artiklar hem till Svenska dagbladet i Stockholm om hur hemskt fattig och arbetsam pigorna hade det på gårdarna runtom i Sverige på den tiden i början av 1900 talet. Ingen på den Sörmländska gården anade någonting inte ens pigan vars säng hon delade misstänkte något. Det blev till slut en roman av det hela som kom att kallas: " En piga bland pigor". Men det blev ett rabalder utan all like då bonden som ägde gården kom på vem det var han hade haft i sin tjänst. Han kom ut med motboken: " Ett pennskaft till piga" för att försvara sin ställning som bonde och ägare av den Sörmländska gården där Ester Blenda hade tagit tjänst som förklädd piga. Båda romanerna blev bestsellers utan dess like. 

Den andra äventyrsfyllda resan som undersökande journalist som Ester Blenda gav sig ut på var de månaderna hon arbetande som nomadlärarinna uppe hos samerna i Lappland och tillsammans med dom bodde i en alldeles egen kåta tillsammans med en tjänsteflicka och under den perioden hon bodde och arbetade där delade deras liv och vardag tillsammans med samerna. Ester Blenda var personligeen bekant med Kiruna kungen och rasbiologen, Hjalmar Lundbom som var häftigt förälskad i henne. Men Ester Blenda var homosexuell vilket var förbjudet på den här tiden och även straffbart, men hon älskade livet ut sin livsledsagerska Carin. Därför tackade Ester Blenda nej till Kiruna kungen Hjalmar Lundboms frieri. Men de förblev vänner efter ett uppehåll till Hjalmar Lundboms död. 

TIden hos samerna i Lappland blev till slut även det en bok fast inte under förklädnad denna gång, som fick titeln:" Kåtornas folk": 

Ester Blenda var även äventyrare i Amerika och utforskade de första nybyggarnas tillvaro i Amerika och skrev långa rapporter om det hem. Av en medresenär fick hon tipset om att på ett billigt och smart sätt luffa sig runt i Amerika genom att klänga sig fast vid ett skenande tåg. Romnaen hon sedan skrev om sin tid bland nybyggarna i Amerika fick titeln:" Amerikanskt". 

Den sissta stora äventyrsresan var då Ester Blenda ingick ett äkstenskap fast helt känslolöst och bara för att kunna vara med om äventyret, med äventyraren Renè Malaise. Hon hade redan en gång tidigare fått bakslag då de gifte sig för att hon endast kunde komma med honom på hans resa till den lilla byn Kamjatka i Sibirien om hon reste med dit ut som gift kvinna. Romanen hon skrev om sin tid i Sibirien fick titeln: " I vulkanens skugga". 

Personligen tycker jag att Ester Blenda, " Bansai" Nordström är ett oerhört fängslande porträtt av en mycket modig kvinna. En kvinna som verkligen vågade motstå all sin tids fördomar mot kvinnor. Hon körde motorcykel, hon rökte, och klädde sig i byxor och vägrade bete sig som sin tids typiska kvinnoideal ansågs böra bete sig. Hon verkade verkligen leva livet precis som hon ville ha det. Den enda sorgen i hennes liv var troligen att hon inte fullt ut kunde bejaka sina känslor till sin livsledsagerska Carin eftersom homosexualitet var förjbudet under Ester Blendas livstid. Det var till och med straffbart och ansågs vara en mentalsjukdom. 

Jag vill varmt rekommendera alla att läsa romanen om Sveriges första kvinnliga och mycket modiga wallrafflande journalist, " Ett jävla solsken" som hon även kallades av sina nära och kära. av författarinnan: Fatima Bremmer.