tisdag 10 september 2019

Operarecension: " Askungen"; kompoistör: Gioacchino Rosini på Kungliga Operan i Stockholm/ Recension av: Marika Frykholm









Tisdagen den  190910 var jag på Kungliga Operan i Stockholm och såg den italienske kompositörens Giocchino Rosini,  ( född: 28 februari 1792 i Pesaro/ Kyrkostaen, död: den 17 november 1868 i Paris/ Frankrike.), Askungen på Kungliga Operan i Stockholm. Gicchino Rosini är mest känd för sin opera: " Barberaren i Sevilla".

Historien om Askungen känner de flesta väldigt väl till. Det är den stackars Askungen som är hunsad av sin elaka styvmor och sina två elaka styvsystrar. Styvsystrarna får vackra kläder och får gå på balen där Prinsen ska utse sin blivande brud bland landets allra vackraste flickor. Medan Askungen får stanna hemma och skrubba och städa och i originalversionen så är det en gudmor som förvandlar Askungen till en vacker flicka i en vacker klänning och skickar iväg henne till Prinsens bal där han blir förälskad i henne och endast sedan kan hitta henne genom att prova den ena skon som hon har tappat då hon försvinner från balen vid midnatt då förtrollningen bryts och hon förvandlas till sitt gamla vanliga luggslitna jag i trasiga paltor i köket hos sin styvmor och de elaka styvsystrarna.

Kvällens opera av Ghicchino Rosini var en något annorlunda version av Askungen där Askungen istället för att ha en elak  styvmor har en elak styvfar men fortfarande har två elaka styvsystrar som hunsar och kör i det oändliga med den stackars Askungen. Prinsen byter här ut sig mot sin filosofilärare för att förklädd kunna utröna landets alla vackraste flickors karaktär för att därmed kunna utröna vem som mest är värdigt att bli hans brud.

Det är alldeles otroligt vacker musik till Giocchino Rosinis opera och scenografin med köpmannahuset som Askungens far har är väldigt snillrikt möblerat och utstyrt med mycket vacker inredning tycker jag. I slutet segrar ändå godheten till sist. Askungen får sin prins, och förlåter sina styvsystrar och sin styvfar inför hela  hovet och hon har givit styvsystrarna och styvfadern en plats vid hovet. Askungens "Hämnd" blir därför att förlåta sina elaka styvsystrar och sin styvfar  offentligt inför hela hovet.

Jag vill varmt rekommendera alla att se Gicchino Rosinis opera: Askungen på Kungliga Operan i Stockholm!

onsdag 4 september 2019

Romanrecension:: " Ett jävla solsken", av: journalisten Fatima Bremmer/ Rercension av: Marika Frykholm

Sommaren 2019 i juli månad var jag på en helt fantastisk utställning om den första kvinnliga wallrafflande kvinnliga journalisten, Ester Blenda Elisabet Nordström. " Bansai" som hon titulerade sina artiklar världen över med, på Skarhults slott i Skåne.

Nu har jag läst romanen, " Ett jävla solsken"  av den kvinnliga journalisten Fatima Bremmer som handlar om Ester Blanda Nordströms liv och hennes många äventyr världen över som journalist. Först för tidningen Svenska dagbladet, och senare på egen hand. 

Ester Blendas karriär som wallrafflande journalsit började under en semester hon ännu var anställd vid tidningen Svenska dagbladet. Hon var för rastlös för att gå hemma i Stockholm så hon bestämde sig att klä ut sig till piga och ta tjänst på en bondgård i Sörmland för att i sina artiklar hem till Svenska dagbladet i Stockholm om hur hemskt fattig och arbetsam pigorna hade det på gårdarna runtom i Sverige på den tiden i början av 1900 talet. Ingen på den Sörmländska gården anade någonting inte ens pigan vars säng hon delade misstänkte något. Det blev till slut en roman av det hela som kom att kallas: " En piga bland pigor". Men det blev ett rabalder utan all like då bonden som ägde gården kom på vem det var han hade haft i sin tjänst. Han kom ut med motboken: " Ett pennskaft till piga" för att försvara sin ställning som bonde och ägare av den Sörmländska gården där Ester Blenda hade tagit tjänst som förklädd piga. Båda romanerna blev bestsellers utan dess like. 

Den andra äventyrsfyllda resan som undersökande journalist som Ester Blenda gav sig ut på var de månaderna hon arbetande som nomadlärarinna uppe hos samerna i Lappland och tillsammans med dom bodde i en alldeles egen kåta tillsammans med en tjänsteflicka och under den perioden hon bodde och arbetade där delade deras liv och vardag tillsammans med samerna. Ester Blenda var personligeen bekant med Kiruna kungen och rasbiologen, Hjalmar Lundbom som var häftigt förälskad i henne. Men Ester Blenda var homosexuell vilket var förbjudet på den här tiden och även straffbart, men hon älskade livet ut sin livsledsagerska Carin. Därför tackade Ester Blenda nej till Kiruna kungen Hjalmar Lundboms frieri. Men de förblev vänner efter ett uppehåll till Hjalmar Lundboms död. 

TIden hos samerna i Lappland blev till slut även det en bok fast inte under förklädnad denna gång, som fick titeln:" Kåtornas folk": 

Ester Blenda var även äventyrare i Amerika och utforskade de första nybyggarnas tillvaro i Amerika och skrev långa rapporter om det hem. Av en medresenär fick hon tipset om att på ett billigt och smart sätt luffa sig runt i Amerika genom att klänga sig fast vid ett skenande tåg. Romnaen hon sedan skrev om sin tid bland nybyggarna i Amerika fick titeln:" Amerikanskt". 

Den sissta stora äventyrsresan var då Ester Blenda ingick ett äkstenskap fast helt känslolöst och bara för att kunna vara med om äventyret, med äventyraren Renè Malaise. Hon hade redan en gång tidigare fått bakslag då de gifte sig för att hon endast kunde komma med honom på hans resa till den lilla byn Kamjatka i Sibirien om hon reste med dit ut som gift kvinna. Romanen hon skrev om sin tid i Sibirien fick titeln: " I vulkanens skugga". 

Personligen tycker jag att Ester Blenda, " Bansai" Nordström är ett oerhört fängslande porträtt av en mycket modig kvinna. En kvinna som verkligen vågade motstå all sin tids fördomar mot kvinnor. Hon körde motorcykel, hon rökte, och klädde sig i byxor och vägrade bete sig som sin tids typiska kvinnoideal ansågs böra bete sig. Hon verkade verkligen leva livet precis som hon ville ha det. Den enda sorgen i hennes liv var troligen att hon inte fullt ut kunde bejaka sina känslor till sin livsledsagerska Carin eftersom homosexualitet var förjbudet under Ester Blendas livstid. Det var till och med straffbart och ansågs vara en mentalsjukdom. 

Jag vill varmt rekommendera alla att läsa romanen om Sveriges första kvinnliga och mycket modiga wallrafflande journalist, " Ett jävla solsken" som hon även kallades av sina nära och kära. av författarinnan: Fatima Bremmer.   


torsdag 29 augusti 2019

Operarecension: Eugen Onegin, av: Pjotr Tjajkovskijj på Kungliga Operan i Stockholm/ Recension av: Marika Frykholm

Jag såg kompositörens : Pjotr Tjajkomvsij, ( tysks i Totkinsk, död 1893 i St. Petersburg opera: Eugen Onegin på Kungliga Operan i Stockholm torsdagen  190829 i regi av: Vasily Barkhatov direigent: JOhn Fiore, scenografi: Zinovy MOrgolin, kostym, mask:Olga S, ( se programmet.) Pjotr Tjakovskoij har bland annat skrivit ett antal sagor så som Törnrosa, Svanssjön och Nötknäppaaren. Han har även skrivit sju stycken symfonier.

Pjotr Tjajkovsij var romatnisk kompsitör och hela operan är väldigt romantisk i mitt tycke. Handlingen tilldrar sig i de båda systrarna Olgas och hennes yster Tatjanas hem på den ryska landsbygden dit de är förvisade tillsammans med sin mor på grund av ekonomiska omständigheter. Lenskij är en barndomsvän till Olga och kär i henne. Lenskij kommer på besök till systrarnas hem på den ryska landsbygden och med sig har han sin vän, Eugen Onegin som Tatjana blir blixtförälskad i då han är som tagen från en av hennes romanhjältar som hon älskar att läsa. Men Eugen Onegin besvarar inte Tatjanas känslor utan avvisar henne bryskt efter att hon på natten ha skrivit ett kärleksbrev till honom. Istället försöker Eugene Onegin att flirta in sig hos systern Olga och det hela slutar med att Eugene Onegin tragiskt nog dödar Lenskij, Olgas barndomsvän och kärlek.I den ursprungliga versionen sker dödandet i en duell, men i denna uppsättning på Kungliga Operan i Stockholm sker uppgörelsen och dödandet i en skidbacke på vintern med en hop påstridiga bybor samlade runt kontraparterna och ivrigt påhejade av dessa.

Många år senare återförenas Tatjana och Eugene Onegin. Han bekänner då sin stora förälskelse för henne men Tatjana avvisar honom eftersom hon nu är en lyckligt gift furstinna och inte vill lämna sin make för en förälskelse som hon trodde var över för längesedan.

Jag tyckte hela föreställningen var mycket vacker och att det var en oerhört gripande handling med ett mycket tragiskt slut. Jag  tycker det var en härlig musik. Scenografiskt var det också en mycket spännande föreställning. Jag gillade särskilt skidbacken  där de båda kontraparterna i den här uppsättning gör upp sinsemellan efter en häftig ordväxling genom ett slagsmål. Jag vill varmt rekommendera alla att se operan: " Eugene  Oengin" på Kungliga Operan i Stockholm!


tisdag 27 augusti 2019

Filmrecension, " Late Night", med Emma Thompson och Mindy Kallin på Sergelbion i Stockholm tisdagen 190827/ Recension av: Marika Frykholm

Tisdagen den 100829 var jag på Filmstadion på Hötorget i Stockholm och såg filmen: " Late Night", i hhuvudrollerna: Den något avdankade film- och komiker producenten Kathrine Newbury, här spelad av: Emma Thompson, och hennes närmaste medarbetare och nya skribent: Molly, här spelad av: Mindy Kallin.

" Late Night"; handlar om den unga fabriksarbeterskan Molly,  Mindy Kalling) som drömmer om en karriär som skribent för en komediserie ledd av den välkända men något avdankade filmproducenten Kathrien Newbury, ( Emma Thompson. )

Molly är en ung, begåvad indisk fd fabriksarbetare som i hela sitt liv har drömt om att få träffa och lära känna den berömda filmproducenten Kathrine Newbury. Då hon får jobb som skribent på Kathrine  Newburys  komedishow är hennes lycka gjord. Tror hon. Men allt blir inte som hon tänkt sig. Hon får möta en tuff miljö där man säger saker som man inte menar för och där ärlighet är något förkastligt som man skrattar åt.

Men så händer det otroliga. Kathrine Newbury ser efter en ståuppföreställning för Cancersjuka som Molly deltar i så inser den stenhårda och känslokalla Kathrine Newbury Mollys hela potential att bli något och inser att hon för att få behålla sin tv- show är helt beroende av Mollys fräcka rättframma ärliga personlighet.

Jag tyckte att att filmen, " Late Night"; med Emma Thomopson och Mindy Kalling är en mycket charmig, rolig och under hållande. Samtidigt en mycket tänkvärd film över hur tuff verkligheten är för kvinnor som vill framåt i karriären. Och hur orättvist många kvinnor behandlas och blir bemötta i sina karriärer. Jag vill varmt rekommendera alla att se: " Late Night"!

torsdag 25 juli 2019

Barn- och ungdomsspökhistorie recension; " Mysteriet på Örnklippan", av: Kristina Olsson/ Recension av: Marika Frykholm

Jag har precis läst en jättespännande barn- och ungdomsspökhistoria som heter: " Mysteriet på Örnklippan", av författarinnan: Kristina Olsson.

" Mysteriet på Örnklippan"; av: Kristina Olsson handlar om två barn, Bonnie och Charles som är styvsyskon eftersom Charles pappa Ebbe har gift sig med Bonnies mamma. Men då Bonnie och Charles får höra att deras föräldrar tänker flytta med dom till London så bestämmer sig Bonnie att hon och styvbrodern Charles ska rymma till Bonnies mormor som heter Vivian som bor på en plats som heter Örnklippan eftersom mormor Vivians hus ligger uppe på en stor klippa i samhället som heter Skuggviken,  där mormor Vivan bor.

Redan på plats i Skuggviken hör Bonnie och Charles hur två äldre tanter skvallrar om att ingen går säker i Skuggviken. En liten pojke som heter Sven försvann nyligen då han var med sina föräldrar på utflykt.

Ett par som heter Alba och Douglas jobbar som tjänstefolk hemma hos mormor Vivian. Mormor Vivian själv jobbar som konstnär och håller på och målar hela dagarna. I Skuggviken finns även ridläraren Paul som mormro Vivian rekommenderar Bonnie att besöka eftersom Bonnie älskar hästar och att rida. Men hushållerskan Alba varnar Bonnie och säger att Paul är en extremt farlig man både mot djur, i huset finns även mormro Vivians hund Vinnie, och att Paul är farlig även mot människor.

Alldeles intill mormor Vivians stora hus Örnklippan finns en stor kyrkogård med en tom grav som ingen får röra. Bonnie ser ut över kyrkogården från sin utsiktsplats i trädkojan som hon en dag klättrar upp i. Och hur kan det komma sig att tjänstefolket Alba och Douglas kan ha jobbat i en fabrik i den närliggande grannbyn som heter Svarthed, en stearinfabrik som stängdes igen för 150 år sedan? Hur gamla är Alba och Douglas egentligen?

Bonnie och Charles bestämmer sig för att till varje pris rädda livet och hitta den försvinnan pojken Sven. Men det visar bli mycket farligare än vad de hade tänkt sig från början.

Jag tycker att barn- och ungdomsspökhistorien, " Mysteriet på Örnklippan"; är en härligt spännande spökhistoria och att den är mycket välskriven. Spänningen är total romanen igenom och särskilt spännande blir det när man når slutet av romanen. Jag vill varmt rekommendera alla att läsa:"  Mysteriet på Örnklippan", av: Kristina Olsson!

söndag 14 juli 2019

Utställning om Ester Blenda Nordström, Sveriges första kvinnliga wallrafflande journalsit på Skarhults slott i Skåne, söndagen 190714/ Recension av: Marika Frykholm

Jag var på en mycket intressant och i mycket totalt fascinerande utställning på Skarhults slott i Skåne, söndagen 190714, om Sveriges första kvinnliga wallrafflande journalist, Ester Blenda Nordström, som ofta skrev sina tidningsartiklar särskilt i Svenska dagbladet under den tiden hon var anställd där under pseudonumen; " Bansai".

Ester Blenda Nordström levde från slutet av 1800- talet t ill och med sin död 1925 och var den första kvinnliga undersökande journalisten. Hon gjorde sig känd för att hon under en tidsepok där kvinnorna helst skulle gå klädda i kjol eller klänning, inte bara gick klädd i byxor utan dessutom körde motorcykel.

Det som Ester Blenda Nordström först gjorde sitt namn känd som var för sin roman: " En piga bland pigor", då hon under en semesterledighet från Svenska dagbladet var så pass rastlös att hon tog tjänst som förklädd piga på en bondgård i Sörmland från vilken hon sedan skrev sin berömda roman, " En piga bland pigor" och där berättade om hur det var att vara en hårt arbetande piga med mycket liten lön och nästan ingen fritid att tala om i den tidens Sverige.

En bonde blev så sur för att han tyckte att hon förlöjligade de svenska bönderna att han skrev en egen roman som, " svar på tal", som han gav titeln: " Ett pennskaft bland pigor". Ester Blenda Nordströms ena nära väninna, den berömda kvinnliga journalisten Elin Wägner hade även hon skrivit en roman som hette: " Pennskaftet".

Då Ester Blenda Nordström, " Bansai" till slut tröttnade på livet i rampljuset och festande i Stockholm så drog hon iväg på nya äventyr. Denna gång gick färden till Lappland där hon levde som undervisande nomadlärarinna och bodde tillsammans med samerna i en kåta som var hennes alldeles egen kåta. Men denna gången var hon inte förklädd utan denna gången så var hon i Lappland och arbetade som vandrande nomadlärarinna helt öppet och beskrev livet i den lappländska fjällvärlden i sina artiklar för Svenska dagbladet under pseudonymen " Bansai". Folket älskade dessa artiklar och Ester Blenda Nordström, " Bansai" kallad blev ett känt namn inom den omtvistade samefrågan.

Ester Blenda Nordström gifte sig aldrig och i en tid då det var tatalförbjudet att vara homsexuell hade hon i hela sitt liv en väldigt nära väninna som hette Carin som även hon kom från en mycket rik och välbärgad familj och dessutom var gift. På den tiden blev man som homosexuell hårt straffad med fängelse som följ om man öppet levde ut sin homosexualitet samt att man riskerade att bli inburad på mentalsjukhus. På uställningen om "Ester Blenda Nordströms liv framgår det att det kan ha varit så att Ester Blenda Nordström, " Bansai" flydde sin förälskelse i Carin då hon åkte upp till samerna i Lappland för att leva som vandrande nomadlärarinna.

Ester Blenda Nordström dog år 1925 och han även göra många riskfyllda utlandsresor världen över i sin egenskap av kvinnlig, undersökande journalist.

Jag vill varmt rekommendera alla som har möjlighet och har vägarna förbi Skarhults slott i Skåne att besöka,  utställningen om Ester Blenda Nordström och lära känna hennes fartfyllda och äventyrliga liv. Eller varför inte läsa boken, " Ett djävla solsken" som handlar om Ester Blenda Nordströms liv, av: Fatima Brermmer. Jag håller just på att läsa denna mycket intressanta roman och hoppas återkomma med en recension om denna inom en inte alltför lång framtid.



söndag 30 juni 2019

Teaterrecension: " Amasonernas drottning", av: Marie Antonia Walpurgis, framförd på: Årsta teater i samarete med: Den Andra Operan, Kamraterna, samt även: Stockholms stadsteater/ Recension av: Marika Frykholm

Jag var på Årsta teater i Årsta i Stockholm och såg operan: " Amasonernas drottning", som är en barockopera skriven av: Marie Antonia Walpurgis, här uppförd på Årsta teater med text och musik skriven före 1900- talet i samarbete med: Den Andra Operan som enligt programbladet, " ändrar på köns- obalansen i operavärlden där det idag är nära 100%  av de operor som framförs är skrivna av män, så ändrar gruppen: Den Andra Operan på det och spelar istället operor enbart skrivna av kvinnor". Detta enligt programbladet till: " Amasonernas drottning" av: Marie Antonia Walpurgis. Enligt programbladet, " grundandes denna grupp 2016 av följande personer: Hanna Frizson, Ditte Hammar, och Bente Rolandsdotter. Enligt programbladet var deras första produktion:" Förvandlingar i Helvvetet", av: Isabelle Aboulker som hade premiär år: 2019".

Enligt programbladet, " vill gruppen Kamraterna spela närmare publiken, nå längre in i hjärtat och frambringa både skratt och eftertanke". Enligt programbladet, " gör Kamraterna modig, engagerad och krispig scenkonst"

Och så var det även i samarbete med Stockholms stadsteater.

Följande personer är involverade i uppsättningen av. " Amasonernas drottning:

Produent: Eva Sunno
Teknisk ledning: Sally Langford
Ljustekniker: Carl Kristiansson
Skräddare: Linnea Brun
Regiassistent: Elsa Ridderstedt
Producent- och marknadssassistent: Maria Erlansson
Affisch/ foto Maximilian Mellfors
Programbladsfot: Max Sjödin

Själva handlingen utspelar sig i Amasonernas rike som består endast av kvinnor. Där ska den blivande drottningen Tomiris, kallad: Talestris till Diantatemplet för att krönas till Amasonernas drottning. Amasonerna är ett kvinnligt folkslag som står i evig fejd sedan flera århundraden tillbaka med männen som kallas " skyterna": Men två män tas i fångenskap, det är prins Orentes som blir häftigt förälskad i Amasonernas droottning, Tomiris, även kallad Talestris, och hans bästa vän, Laercois som vill rädda Orentes ur hans frivlliga fångenskap.Orentes vän Leorcois blir lika häftigt förälskad i Tomiris/ Talestris undersåte Antiope och eftersom kärleken visar sig vara besvarad avAntiope så beslutar Amasonernas drottning Tomiris/ Talestris tillsammans med sin undersåte Antiope att befria männen ur deras fångenskap. Men oväntade hinder dyker upp i deras väg. Och det hela leder till en väldigt dramatisk upplösning på historien om Amasonernas drottning.

Musiken är barock och mycket vacker enligt mitt tycke. Den är framförd av en liten grupp musiker som sitter på själva scenen och spelar samtidigt som operan framförs på ett mycket intressant sätt.

Scenografin består av bland annat två stegar som skjuts fram och tillbaka av sångarna på ett mycket effektfullt sätt.


Jag måste säga att jag  njöt i fulla dra hela den  2 timmar och 45 minuter inklusive två pauser långa föreställningen och jag vill varmt  rekommendera alla att se: " Amasonernas drottning" av Marie Antonia Walpurgis som för övrigt var en kurfurstinna så  länge den spelas på Årsta teater!