onsdag 4 oktober 2017

Novellrecension: " Nu tar vi fram klassens skönhet", av: Bo Grapenskog/ Lyriksidan/ Recension av: Marika Frykholm

Jag läste en novell på sajten: " Lyriksidan",  som heter: " Nu tar vi fram klassens skönhet" , om jag förstod författarens namn rätt så heter han: Grapenskog

" Nu tar vi fram klassens skönhet" som jag tänkte recensera här handlar om en flicka som har ansiktet fullt av acne. Läkarna har talat om för henne att det bara är att vänta tills acnen försvinner av sig självt. Den stackars flickan är mobbad av både lärare och skolkamrater. Då hon tar examen vill hon inte smika sig. På sommaren träffar hon en pojke som heter Johan. Johan och flickan som har acne har roligt tillsammans.

Flickan har en låtsasvän som säger till henne att hon ska föreställa sig en värld där man inte har någon föreställning om skönhet. Flickan drömmer på natten. Då hon vaknar morgonen efter är all acnen borta och hon har blivit mycket vacker. En riktig skönhet. Hon och Johan blir ihop och de andra klasskamraterna och läraren slutar att mobba henne.

Jag tycker att novellen: "Nu tar vi fram klassens skönhet" var en mycket bra och välskriven novell om hur det är att inte känna sig lika snygg och att inte ha ett lika accepterat utseende som sina jämnåriga. Jag vill varmt rekommendera alla att gå in på sajten: " Lyriksidan" och läsa novellen: " Nu tar vi fram klassens skönhet".

onsdag 20 september 2017

Bokrecension: " Julienne och jag", av: Inger Ederfeldt/ Recension av: Marika Frykholm

Jag har läst en jättebra barn- och ungdomsbok som heter. " Jullienne och jag", av: Inger Ederfeldt.

" Julienne och jag", av Inger Ederfeldt handlar om två flickor som går s samma klass som heter Julienne och Kim. Julienne kommer nyinflyttad till Hässelby i Stockholm och först tycker ingen i klassen att hon verkar särskilt rolig att vara med och de tuffa och balla tjejerna, Gunilla och hennes kompisar och några av killarna i klassen, bland annat Kuno som är Kims stora kärlek börjar trakassera Julienne för att hon verkar så sur hela tiden.

Men så småningom så blir Kim alt mer nyfiken på vem Julienne egentligen är och hur hon är för hon upptäcker att de gillar att läsa samma sorters böcker och att de är bra på samma ämnen i deras högstadieskola, så som teckning.

Då Kuno anklagar Kim för att " glo" på honom och Kim känner sig sviken i sin kärlek till honom så söker hon upp Julienne hemma hos henne och de blir så småningom oskiljaktiga kompisar som delar samma intressen för mystik och det övernaturliga.


Jag tyckte att barn- och ungdomsboken, " Julienne och jag" av Inger Ederfelt är en mycket bra och spännande bok och vill därför varmt rekommendera alla att läsa den!

fredag 25 augusti 2017

Teaterrecension: " Bortförd vid midnatt#, av: Mark Hayhurst på Stockholms stadsteater fredagen 170825/ Recension av: Marika Frykholm

Jag såg föreställningen. " Bortförd vid midnatt", av: Mark Hayhurst på Stockholms stadsteater fredagen 170825.

" Bortförd vid midnatt", av Mark Hayhurst med skådespelaren Bahador Foladi som den judiske advokaten Hans Litten som korsförhör Adolf Hitler innan han tar makten och ställer honom till svars för nazisternas politiska ideologi som en oerhört våldsam politisk ideologi och Gunilla Röör som modern, Ingard Litten som gjorde allt för att få sin son frigiven då han förs till koncentrationsläger som politisk fånge i vilken hon gör sitt yttersta i sitt samspråk med Dr. Conrad, den tyske Gestapoofficeren som närvarade vid rättegången mot Adolf Hitler och som avskyr modern Ingard Littens son, här spelad av skådespelaren: Pablo Leiva Wenger.

Jag tycker att föreställningen, " Bortförd vid midnatt" är en oerhört stark, och mycket gripande pjäs som på ett mycket starkt sett gör att man får en inblick i hur det var då nazisterna med Adolf Hitler i spetsen tog över makten och hur orolig tiden var för alla dom som insåg vart det hela skulle leda och vilken tyrann som Adolf Hitler faktiskt var tiden före det 2:a Världskrigets början.

Jag tycker också att särskilt intressant var den diskussionen som de tre vännerna och medfångarna till Hans Litten i det första koncentrationslägret som Hans Litetn sänds till som varande politisk fånge om själva ondskans natur och att Adolf Hitler och nazisterna är ondskan personifierad vilket en av fångarna anser medan den andre intar en mera intellektuell synvinkel som även den är intresseväckande.

Jag tycker att " Bortförd vid midnatt", av Mark Hayhurst är en fantastiskt bra föreställning med oerhört bra skådespelare och jag vill varmt rekommendera alla att se den så länge den går på Stockholms stadsteater.

tisdag 1 augusti 2017

Bokrecension: " Blommor på Hökens grav", av: Lena Arro/ Recension av: Marika Frykholm

Jag läste en jättebra barnboksspökhistoria som heter: " Blommor på Hökens grav", av författaren: Lena Arro.

" Blommor på Hökens grav" av Lena Arro handlar om flickorna Marie och Mirja som är bästa kompisar. Mirja är totalt spökgalen och älskar spöken och spökhistorier över allt annat. Hennes högsta är att få träffa ett riktigt spöke. Eftersom Maris mamma måste jobba hela sommaren så får Marie följa med Mirja och hennes föräldrar, Monika och Håkan och hennes lillebror ut till en sjö ute på landet som heter Långsjön.

Då de upptäcker en grav med ett kors med nyplockade blommor på ute i skogen på andra sidan sjön börjar de forska i saken och får av bibliotikarien i byn veta att där ligger en man som blev dömd för mord och halshuggen för längesedan som hette Mats Höök. Men efter att ha träffat en gammal gubbe och hans gumma i en stuga i byn som en pojke i grå tröja och brunt hår har visat vägen till och fått höra gubbens historia om hans frus släkting Mats Höök så börjar Marie och Mirja undra om inte Mats Höök i själva verket var oskyldig till mordet han blev dömd till halshuggning för.

Det visar sig vara en man med klapprande stövlar inblandad samt någon som varje natt har lagt nyplockade blommor på Mats Hööks grav ute i skogen. Efter många spännande och skrämmande händelser och övernattningar vid graven i skogen så visar det sig att gubben och gumman i stugan i byn inte heller var riktigt som Marie och Mirja trodde att de var.

" Blommor på Hökens grav", av Lena Arro är en riktigt bra, spännande och lite läskig spökhistoria. Men den har på samma gång något av en detektiv historia över sig. Det är en mycket härlig och trevlig blandning av spänning, spöklik känsla och äventyr och jag vill varmt rekommendera alla att läsa denna bok!

fredag 28 juli 2017

Filmrecension:" Hur många kramar finns det i världen", med delar av skådespelarna från: Glada Hudik- gänget från den tidigare filmen: " Hur många lingon finns det i världen" som var i regi av: Per Johanson/ Recension av: Marika Frykholm

Jag såg filmen: " Hur många kramar finns det i världen", med en del av skådespelarna från Glada Hudik- teatern som var med i filmen:" Hur många lingon finns det i världen", som var i regi av: Per Johanson som grundade Glada Hudik teatern.

Filmen: " Hur många kramar finns det i världen", handlar om hur Peter,( Claes Malmberg)  som har fått problem med hjärtat och som ligger på sjukhus blir ombedd av sin förståndshandikappade dotter att göra en film om henne och hennes förståndshandikappade kompisars liv; hur de ser på livet, kärleken, vänskap, jobb och sociala relationer och deras längtan att bli behandlade som den dom är.

Då ringer Peter sin gamle vän Max, ( spelad av Per Morberg) som lever som en alkholiserad  suput i New York där han spelar in film och som har en manager som försöker få honom att piggna till, och ber honom, Max att hjälpa Peter med att filma hans dotters projekt.

Peter,och en tjej som heter Hanna, ( spelad av Vanna), får igång projektet och i början flyter det mesta på med en del interna problem med bland annat en mobbare i stan som heter Jocke som mobbar och trackasserar Peters dotters förståndshandikappade kompisar. Då Max får slut på mobbingen uppstår kärlek mellan honom och Hanna och vännen Peter blir fruktansvärt avundsjuk.

Filmen, " Hur många kramar finns det i världen", med det utmärkta skådepslarteamet från Glada Hudik teatern är en mycket stark, känsloladdad film och precis lika bra spelad som sin föregångare, " Hur många lingon finns det i världen"?

Det är även en mycket positiv film trots dess sorger och bedrövelser så finns det vänskap och kärlek över till människorna i filmen. Särskilt vänskapen Peter och Max hyser till varandra, Hanna och de förståndshandikappade deltagarna som bor i samma hus gör att filmen trots de mörka stunderna genomsyras av kärlek till deras medmänniskor. Och en vilja att bevisa att alla människor har samma värde hur man än är skapad.

Jag tyckte att filmen, " Hur många kramar finns det i världen"? är en värdig uppföljare av: " Hur många lingon finns det i världen"  och jag vill därför varmt rekommendera alla att se den!

Filmrecension: " Sameblod", i regi av: Amanda Kernell/ Recension av: Marika Frykholm

Jag såg filmen: " SameblodI I regi av: Amanda Kernell, --------------------+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++och tyckte att det var en mycket bra och en väldigt gripande film om en sameflickas öde. Sameflickan heter Ella- Marja och är född hos samerna i 30- talets Sverige. Ella- Marja och hennes lillayster Njeanna skickas att gå i en interantskola för samer. Men Ella- Marja vill ha mera ut av livet än att leva som same bland andra samer.

Hon vill ha utbildning som vilken svensk som helst. Men tiden präglas av den rasism som flödar runtom i världen just då. Ella_ Marja och hennes internatskoleklasskamrater får genomgå att få sina huvuden mätta och käkarna undersökta för att se om de är skapade liksom alla andra.

Och då Ella- Marja vill be sin lärarinna om hjälp till att studera vidare, så får hon höra av sin lärarinna att hon til skillnad från svenska flickor inte har en lika väl utvecklad hjärna som de har fast hon har fått alla rätt på allt hon har gjort i sin internatskola.

Så Ella- Marja byter namn till Christina och rymmer till Uppsala där hon söker upp en svensk ung pojke som hon träffat på en danstillställning uppe i Lappland. Hon får bo hos honom och hans familj för några dagar och börjar i en svensk gymnasieskola. Men problem uppstår. Ella- Marja kan inte betala terminsavgiften för hon har inga pengar och den unge svenske pojken som hon har träffat föräldrar kastar ut henne så hon tvingas sova i en park.

Filmen, " Sameblod" är en mycket stark och gripande film om hur det är att vara sameflicka och växa upp i 30- talets Sverige och inte få ha samma rättigheter som andra svenskar till utbildning och framtid i det svenska samhället. Som same är man ustött och kan endast leva upp i fjällvärlden och vakta renar för all framtid hur begåvad man än är i skolan.

Det är en hemsk, tragisk bil av hur det kunde vara att vara same i 30- talets Sverige. Att vår urbefolkning har blivit behandlad på detta sätt är fruktansvärt att tänka på. Att det faktiskt förekom den sortens inställning mot samerna är ännu värre att föreställa sig.

Jag vill varmt rekommendera alla att se denna film om vår urbefolkning samerna och om sameflickan Ella- Marja som vågade trotsa den levnadsbana som var utstakad för henne!


måndag 24 juli 2017

Bokrecension: " Fyr 137", av: Ingelin Angerborn/ Recension av: Marika Frykholm

Jag läste en jättebra barnboksspökhistoria som heter: " Fyr 137", av författaren Ingelin Angerborn. Jag tyckte att det var en mycket spännande historia. Det är en fortsättning på en serie i 3 delar. De andra delarna heter: " Rum 213", som handlar om Elvira som åker på sitt livs första sommarkollo där hon får dela rum med två andra flickor som heter Meja och Bea. De får bo i Rum 213.

De upptäcker snart att det är något konstigt med det rummet och blir övertygade om att det spökar där. Det visar sig att en flicka som hette Mebel en gång bodde i det rummet och dog på kollot under mystiska omständigheter.

 I del två i samma serie som heter: " Sal 305" så får Elvia hjärnskakning då hon är ute och cyklar och är upprörd för att hon tror att hennes pojkvän Melker har gjort slut med henne. Hon råkar då krocka med en bil och hamnar på sjukhus. Sjukhuset ligger mittemot ett gammalt hospital där det sägs att det spökar. Elvira tror att det är flickan Mebel som har något med det hela att göra igen.

I, " Fyr 137" så åker flickorna Elvira, Meja och Bea på camping tillsammans med Mejas föräldrar, Micke och Camilla. På campingplatsen så träffar de några pojkar som heter Darin och Josef.

De påstår att man genom att utföra en ritual kan få träffa Svarta Sara som sägs spöka i fyren som ligger inärheten av campingplatsen.

Flickorna hittar en gammal dagbok. En dag upptäcker de att någon har skrivit ett meddelande med röda bläckbokstäver i dagboken. De är först övertygade om att det är pojkarna Darin och Josef som vill skoja med dom men de svär på att det inte är dom som har gjort det.

Jag tycker att barnboksspökhistorien, " Fyr 137" är en mycket mysig och spännande bok att läsa. Massor med spännande spökhistorier och även om det mesta som händer i boken verkar vara framkallat av flickornas egen fantasi så vilar en härlig känsla av spänning och mystik över hela berättelsen. Jag vill varmt rekommendera alla att läsa; " Fyr 137" av Ingelin Angerborn!