tisdag 15 oktober 2019

Operarecension från Kungliga Operan i Stockholm, " Der Ferne Klang, av kompositören: Franz Schreker, tisdagen 191015/ Recension av. Marika Frykholm













Tisdagen den 191015 såg jag operan: " Der Ferne Klang" av den tysk- judiske kompositören Franz Schreker på Kungliga Operan i Stockholm.

Jag hann se första akten och tänkte här kommentera det jag har sett av denna mycket spännande och intressanta operaföreställning så här långt. För hoppnings om det går som jag vill har jag tänkt att se hela operan lite längre fram.

Rollista över den första akten:

Vad gäller den första akten av operaföreställningen: " Der Ferne Klang", av Franz Schreker så består rolllistan av följande personer.

Gamle Graumann, spelad av: Johan Rydh

Hans hustru, spelad av: Miriam Treichl

Grete, deras dotter, spelad av: Agnetea Eischenholtz

Fritz, en konstnär, speald av: Daniel Johansson

Värden, spelad av: Andreas Lundmark

SKådespelaren, speald av: Jeremy Carpenter

Dr. Vigelius, spelad av: Lars Arvidson

En gammal kvinna, spelad av: Miriam Treichl


Handlingen i första akten

Gretes far, gamle Graumann vill gifta bort siin och hans hustrus dotter Grete med byns värdshusvärd för att Gretes far ska kunna bli fri från en del av sina skulder då han är en gravt försupen man som alltid är ute och supera. Grete är hemligt bortlovad med kompositören Fritz. Men Fritz har fastän han är djupt förälskad i sin Grete givit sig av långt bort för att hitta sin " klang" som kompositör som han inte har tyckt sig funnit riktigt ännu. Grete blir förtvivlad av att hennes försupne far har lovat bort henne till värdshusvärden och rymmer från sin brutala hemmiljö ut i djupa skogen full av förtvivland över att hennes älskade Fritz är så långt borta från henne. Ute i den djupa skogen träffar hon en gammal kvinna som lovar henne att ta med sig till ett hus där hon ska få ha det hur bra som helst och bara ha roligt i alla sina dagar. Man förstår att detta kan bara sluta på ett sätt: Riktigt illa.

Av det jag har hunnit se hitills av operan, " Der  Ferne Klang", av Franz Schreker så tycker jag att den var otroligt spännande med en alldeles fantastisk scenografi från Gretes hem tills dess hon rymmer ut i den djupa skogen och somnar med huvudet lutat mot en mossig sten där den gamla kvinnan som i själva verket är en kopplerska lurar henne med sig hem till sin bordell. Jag vill varmt rekommendera alla att se operan: " Der Ferne Klang", av Franz Schreker som kommer att spelas på Kungliga Operan i Stockholm till och med 191102.

Akt två

I rollerna:

Grete, Agneta Eischenholtz
Mizi, Vivanne Holmberg
Milli, Mari-ouise Granström
Mary, Madeleine Barringer
Greven, Ola Eliasson
Baronen, Lars Arvidson
Chavalierene, Klas Hedlund
Fritz, Daniel Johansson

Enligt programbladet så utspelar sig den andra akten i " Der Ferne Klang"; 19 år efter det att den första akten avslutades.

I den andra akten har Greten blivit en  mycket eftertraktad kurtisan. Men hon har inte kunnat glömma minnet av Fritz. På bordellen är hon hett eftertraktad av en greve. Grete inbjuder alla männen som besöker bordellen till en tävling i att berätta den bästa historien. Den som vinner ska få tillbringa en natt tillsammans med henne. Men tävlingen blir avbruten då Fritz plötsligt gör entrè efter 10 års frånvaro ur Gretes liv. Han erkänner att han aldrig har kunnat glömma henne och vill gifta sig med henne. Grete blir överlycklig men erkänner att hon har haft en massa män sedan han lämnade henne. Fritz berättar att han har varit i Gretes hemby och sökt henne och att hennes mor och far är döda och att det bor nya människor i hennes föräldrahem. Men då Fritz inser att Grete är en mycket eftertraktad kurtisan blir han djupt äcklad och vänder sig bort från Grete i avsmak och ger henne kalla handen. Fritz överger Grete och Grete utser greven till vinnare av tävlingen och följer med honom för att leva tillsammans med honom eftersom allt är över med henne och Fritz.

Akt tre

I rollerna:

Fritz, Daniel Johansson
Grete, kallad, " Tini", Agneta Eischenholtz
Rudolf, Ola Eliasson
Dr. VIgelius, Lars Arvidson
Skådespelaren, Jeremey Carpenter
Förste koristen, daniel Ohlmann
Andrea koristen, Andreas Lundmark
Servitrisen, Miriam Treichl
En tvivelaktig individ, Klas Hedlun
Gamle Graumann, Johan Ryd

Enligt programbladet så utspelar sig den tredje akten 15 år efter det att den andra akten avslutades


Då den tredje akten börjar har Fritz nått slutet av sin levnadsbana. Han är djup olycklig över förlusten av Grete. Han inser sina misstag och att hans drivkraft efter ära och berömmelse har inte varit hälften så viktiga för honom som förlusten av hans Grete som han avvisade då han insåg att hon var en eftertraktad kurtisan och inte längre den oskuldsfulla lilla flicka som han övergav för så längesedan i deras hemby för att söka efter klangen i sitt liv. Fritz  operauppsättning blir ett fiasko och Fritz har nu endast en önskan och det är att få kyssa Grete innan han dör. Den döende Fritz får sin önskan uppfylld med hjälp av en god vän. Grete har sett hans opera och blivit alldeles tagen och har gjort eftersökningar av Fritz. De träffas och Fritz inser att Grete är klangen i hans liv. Fritz dör i Gretes armar.

Jag tycker att operan, " Der Ferne Klang" är en jättebra opera,, fast oerhört tragisk och sorglig. Man lär verkligen känna karaktärerna Grete och hennes Fritz och deras sorgliga historia. Man förstår att Fritz sent i livet kommer till insikt om att det viktiga är inte ära och berömmelse utan hans förälskelse i Grete trots att hon har fallit så djupt ner i s samhällets skikt sedan greven kastade ut henne. Scenografin är också mycket häftigt gjort. Den sista föreställningen av  operan, " Der Ferne Klang" ges lördagen  191102 på Kungliga Operan i Stockholm. Jag vill varmt rekommendera alla som har möjlighet att se den!

tisdag 8 oktober 2019

Teaterrecension: " Ifigenia i Aulis", av: Jon Fosse/ På: Kungliga Dramaten i Stockholm tisdagen 191008/ Recension av: Marika Frykholm











Tisdagen den 191008 såg jag föreställningen:  " Ifigenia på Aulis",a v den norske författaren: Jon Fosse på Kungliga Dramatens lilla scen i Stockholm. Den norske författaren Jon Fosse föddes enligt programbladet 1959i den norska kusstaden Haugesund på Vestlandet. Hans första roman kom ut: 1983 som hette: " Raut Svart", och hans andra roman följde tätt därefter år 1986 som hette: " Stängd gitarr".

Det grekiska dramat, " Ifigenia på Aulis" handlar om den grekiske kung Agamenon som för att vinna det Trojanska kriget och återerövra den sköna Helena, hans broder Kung Menelaos hustru som blivit bortrövad av den Trojanske mannen Paris från Troja, tänker här offra sin yngsta dotter Ifienia för att gudarna ska vända krigslyckan åter och göra så att krigshären kan få vind i seglen och fortsätta sin seglats mot Troja för att återerövra Kung Menelous hustru, den sköna Helena.

Ifiigenia först tillsammans med sin mor Klytameistra och sin bror till den staden där Ifiigenias far Kung  Agamenon befinner sig i tron att hon ska giftas bort med Akilles som är son till havsgudinnan och en som är till hälften määnniska , till hälften häst. Begreppet " Akilles häl" är ju ganska välkänt.

Ifigenia går villigt mo sin död för att hon vill att hennes far Kung Agamenon ska kunna vinna det Trojanska kriget. Så vill hon bli ihågkommen efter sin död förklarar hon för sin mor, Klytaimestra. Akilles blir helt betagen i Ifigenias kloka tal och mod och vll genast gifta sig med henne fastän han inte visste någonting om det planerade äktenskapet dom emellan från början då han först träffade Klytaimestra.

Jag  har alltid varit mycket intresserad av grekisk mytoloig och jag måste säga att jag tyckte att den här uppsättningen av:" Ifigenia på Aulis" var mycket spännande och välgjord. Och med en mycket speciella och häftig scenografi dessutom. Jag vill även verkligen ge en eloge till den pojken som spelade Ifigenias bror Oreste som fastän han inte hade några repliker gjorde ett alldeles utmärkt skådespeleri föreställningen igenom. Jag vill varmt rekommendera alla att se: " Ifigenia på Aulis", av: Jon Fosse pÅ Kungliga Dramaten i Stockholm! Dramaturg är: Irena Kraus.

tisdag 10 september 2019

Operarecension: " Askungen"; kompoistör: Gioacchino Rosini på Kungliga Operan i Stockholm/ Recension av: Marika Frykholm









Tisdagen den  190910 var jag på Kungliga Operan i Stockholm och såg den italienske kompositörens Giocchino Rosini,  ( född: 28 februari 1792 i Pesaro/ Kyrkostaen, död: den 17 november 1868 i Paris/ Frankrike.), Askungen på Kungliga Operan i Stockholm. Gicchino Rosini är mest känd för sin opera: " Barberaren i Sevilla".

Historien om Askungen känner de flesta väldigt väl till. Det är den stackars Askungen som är hunsad av sin elaka styvmor och sina två elaka styvsystrar. Styvsystrarna får vackra kläder och får gå på balen där Prinsen ska utse sin blivande brud bland landets allra vackraste flickor. Medan Askungen får stanna hemma och skrubba och städa och i originalversionen så är det en gudmor som förvandlar Askungen till en vacker flicka i en vacker klänning och skickar iväg henne till Prinsens bal där han blir förälskad i henne och endast sedan kan hitta henne genom att prova den ena skon som hon har tappat då hon försvinner från balen vid midnatt då förtrollningen bryts och hon förvandlas till sitt gamla vanliga luggslitna jag i trasiga paltor i köket hos sin styvmor och de elaka styvsystrarna.

Kvällens opera av Ghicchino Rosini var en något annorlunda version av Askungen där Askungen istället för att ha en elak  styvmor har en elak styvfar men fortfarande har två elaka styvsystrar som hunsar och kör i det oändliga med den stackars Askungen. Prinsen byter här ut sig mot sin filosofilärare för att förklädd kunna utröna landets alla vackraste flickors karaktär för att därmed kunna utröna vem som mest är värdigt att bli hans brud.

Det är alldeles otroligt vacker musik till Giocchino Rosinis opera och scenografin med köpmannahuset som Askungens far har är väldigt snillrikt möblerat och utstyrt med mycket vacker inredning tycker jag. I slutet segrar ändå godheten till sist. Askungen får sin prins, och förlåter sina styvsystrar och sin styvfar inför hela  hovet och hon har givit styvsystrarna och styvfadern en plats vid hovet. Askungens "Hämnd" blir därför att förlåta sina elaka styvsystrar och sin styvfar  offentligt inför hela hovet.

Jag vill varmt rekommendera alla att se Gicchino Rosinis opera: Askungen på Kungliga Operan i Stockholm!

onsdag 4 september 2019

Romanrecension:: " Ett jävla solsken", av: journalisten Fatima Bremmer/ Rercension av: Marika Frykholm

Sommaren 2019 i juli månad var jag på en helt fantastisk utställning om den första kvinnliga wallrafflande kvinnliga journalisten, Ester Blenda Elisabet Nordström. " Bansai" som hon titulerade sina artiklar världen över med, på Skarhults slott i Skåne.

Nu har jag läst romanen, " Ett jävla solsken"  av den kvinnliga journalisten Fatima Bremmer som handlar om Ester Blanda Nordströms liv och hennes många äventyr världen över som journalist. Först för tidningen Svenska dagbladet, och senare på egen hand. 

Ester Blendas karriär som wallrafflande journalsit började under en semester hon ännu var anställd vid tidningen Svenska dagbladet. Hon var för rastlös för att gå hemma i Stockholm så hon bestämde sig att klä ut sig till piga och ta tjänst på en bondgård i Sörmland för att i sina artiklar hem till Svenska dagbladet i Stockholm om hur hemskt fattig och arbetsam pigorna hade det på gårdarna runtom i Sverige på den tiden i början av 1900 talet. Ingen på den Sörmländska gården anade någonting inte ens pigan vars säng hon delade misstänkte något. Det blev till slut en roman av det hela som kom att kallas: " En piga bland pigor". Men det blev ett rabalder utan all like då bonden som ägde gården kom på vem det var han hade haft i sin tjänst. Han kom ut med motboken: " Ett pennskaft till piga" för att försvara sin ställning som bonde och ägare av den Sörmländska gården där Ester Blenda hade tagit tjänst som förklädd piga. Båda romanerna blev bestsellers utan dess like. 

Den andra äventyrsfyllda resan som undersökande journalist som Ester Blenda gav sig ut på var de månaderna hon arbetande som nomadlärarinna uppe hos samerna i Lappland och tillsammans med dom bodde i en alldeles egen kåta tillsammans med en tjänsteflicka och under den perioden hon bodde och arbetade där delade deras liv och vardag tillsammans med samerna. Ester Blenda var personligeen bekant med Kiruna kungen och rasbiologen, Hjalmar Lundbom som var häftigt förälskad i henne. Men Ester Blenda var homosexuell vilket var förbjudet på den här tiden och även straffbart, men hon älskade livet ut sin livsledsagerska Carin. Därför tackade Ester Blenda nej till Kiruna kungen Hjalmar Lundboms frieri. Men de förblev vänner efter ett uppehåll till Hjalmar Lundboms död. 

TIden hos samerna i Lappland blev till slut även det en bok fast inte under förklädnad denna gång, som fick titeln:" Kåtornas folk": 

Ester Blenda var även äventyrare i Amerika och utforskade de första nybyggarnas tillvaro i Amerika och skrev långa rapporter om det hem. Av en medresenär fick hon tipset om att på ett billigt och smart sätt luffa sig runt i Amerika genom att klänga sig fast vid ett skenande tåg. Romnaen hon sedan skrev om sin tid bland nybyggarna i Amerika fick titeln:" Amerikanskt". 

Den sissta stora äventyrsresan var då Ester Blenda ingick ett äkstenskap fast helt känslolöst och bara för att kunna vara med om äventyret, med äventyraren Renè Malaise. Hon hade redan en gång tidigare fått bakslag då de gifte sig för att hon endast kunde komma med honom på hans resa till den lilla byn Kamjatka i Sibirien om hon reste med dit ut som gift kvinna. Romanen hon skrev om sin tid i Sibirien fick titeln: " I vulkanens skugga". 

Personligen tycker jag att Ester Blenda, " Bansai" Nordström är ett oerhört fängslande porträtt av en mycket modig kvinna. En kvinna som verkligen vågade motstå all sin tids fördomar mot kvinnor. Hon körde motorcykel, hon rökte, och klädde sig i byxor och vägrade bete sig som sin tids typiska kvinnoideal ansågs böra bete sig. Hon verkade verkligen leva livet precis som hon ville ha det. Den enda sorgen i hennes liv var troligen att hon inte fullt ut kunde bejaka sina känslor till sin livsledsagerska Carin eftersom homosexualitet var förjbudet under Ester Blendas livstid. Det var till och med straffbart och ansågs vara en mentalsjukdom. 

Jag vill varmt rekommendera alla att läsa romanen om Sveriges första kvinnliga och mycket modiga wallrafflande journalist, " Ett jävla solsken" som hon även kallades av sina nära och kära. av författarinnan: Fatima Bremmer.   


torsdag 29 augusti 2019

Operarecension: Eugen Onegin, av: Pjotr Tjajkovskijj på Kungliga Operan i Stockholm/ Recension av: Marika Frykholm

Jag såg kompositörens : Pjotr Tjajkomvsij, ( tysks i Totkinsk, död 1893 i St. Petersburg opera: Eugen Onegin på Kungliga Operan i Stockholm torsdagen  190829 i regi av: Vasily Barkhatov direigent: JOhn Fiore, scenografi: Zinovy MOrgolin, kostym, mask:Olga S, ( se programmet.) Pjotr Tjakovskoij har bland annat skrivit ett antal sagor så som Törnrosa, Svanssjön och Nötknäppaaren. Han har även skrivit sju stycken symfonier.

Pjotr Tjajkovsij var romatnisk kompsitör och hela operan är väldigt romantisk i mitt tycke. Handlingen tilldrar sig i de båda systrarna Olgas och hennes yster Tatjanas hem på den ryska landsbygden dit de är förvisade tillsammans med sin mor på grund av ekonomiska omständigheter. Lenskij är en barndomsvän till Olga och kär i henne. Lenskij kommer på besök till systrarnas hem på den ryska landsbygden och med sig har han sin vän, Eugen Onegin som Tatjana blir blixtförälskad i då han är som tagen från en av hennes romanhjältar som hon älskar att läsa. Men Eugen Onegin besvarar inte Tatjanas känslor utan avvisar henne bryskt efter att hon på natten ha skrivit ett kärleksbrev till honom. Istället försöker Eugene Onegin att flirta in sig hos systern Olga och det hela slutar med att Eugene Onegin tragiskt nog dödar Lenskij, Olgas barndomsvän och kärlek.I den ursprungliga versionen sker dödandet i en duell, men i denna uppsättning på Kungliga Operan i Stockholm sker uppgörelsen och dödandet i en skidbacke på vintern med en hop påstridiga bybor samlade runt kontraparterna och ivrigt påhejade av dessa.

Många år senare återförenas Tatjana och Eugene Onegin. Han bekänner då sin stora förälskelse för henne men Tatjana avvisar honom eftersom hon nu är en lyckligt gift furstinna och inte vill lämna sin make för en förälskelse som hon trodde var över för längesedan.

Jag tyckte hela föreställningen var mycket vacker och att det var en oerhört gripande handling med ett mycket tragiskt slut. Jag  tycker det var en härlig musik. Scenografiskt var det också en mycket spännande föreställning. Jag gillade särskilt skidbacken  där de båda kontraparterna i den här uppsättning gör upp sinsemellan efter en häftig ordväxling genom ett slagsmål. Jag vill varmt rekommendera alla att se operan: " Eugene  Oengin" på Kungliga Operan i Stockholm!


tisdag 27 augusti 2019

Filmrecension, " Late Night", med Emma Thompson och Mindy Kallin på Sergelbion i Stockholm tisdagen 190827/ Recension av: Marika Frykholm

Tisdagen den 100829 var jag på Filmstadion på Hötorget i Stockholm och såg filmen: " Late Night", i hhuvudrollerna: Den något avdankade film- och komiker producenten Kathrine Newbury, här spelad av: Emma Thompson, och hennes närmaste medarbetare och nya skribent: Molly, här spelad av: Mindy Kallin.

" Late Night"; handlar om den unga fabriksarbeterskan Molly,  Mindy Kalling) som drömmer om en karriär som skribent för en komediserie ledd av den välkända men något avdankade filmproducenten Kathrien Newbury, ( Emma Thompson. )

Molly är en ung, begåvad indisk fd fabriksarbetare som i hela sitt liv har drömt om att få träffa och lära känna den berömda filmproducenten Kathrine Newbury. Då hon får jobb som skribent på Kathrine  Newburys  komedishow är hennes lycka gjord. Tror hon. Men allt blir inte som hon tänkt sig. Hon får möta en tuff miljö där man säger saker som man inte menar för och där ärlighet är något förkastligt som man skrattar åt.

Men så händer det otroliga. Kathrine Newbury ser efter en ståuppföreställning för Cancersjuka som Molly deltar i så inser den stenhårda och känslokalla Kathrine Newbury Mollys hela potential att bli något och inser att hon för att få behålla sin tv- show är helt beroende av Mollys fräcka rättframma ärliga personlighet.

Jag tyckte att att filmen, " Late Night"; med Emma Thomopson och Mindy Kalling är en mycket charmig, rolig och under hållande. Samtidigt en mycket tänkvärd film över hur tuff verkligheten är för kvinnor som vill framåt i karriären. Och hur orättvist många kvinnor behandlas och blir bemötta i sina karriärer. Jag vill varmt rekommendera alla att se: " Late Night"!

torsdag 25 juli 2019

Barn- och ungdomsspökhistorie recension; " Mysteriet på Örnklippan", av: Kristina Olsson/ Recension av: Marika Frykholm

Jag har precis läst en jättespännande barn- och ungdomsspökhistoria som heter: " Mysteriet på Örnklippan", av författarinnan: Kristina Olsson.

" Mysteriet på Örnklippan"; av: Kristina Olsson handlar om två barn, Bonnie och Charles som är styvsyskon eftersom Charles pappa Ebbe har gift sig med Bonnies mamma. Men då Bonnie och Charles får höra att deras föräldrar tänker flytta med dom till London så bestämmer sig Bonnie att hon och styvbrodern Charles ska rymma till Bonnies mormor som heter Vivian som bor på en plats som heter Örnklippan eftersom mormor Vivians hus ligger uppe på en stor klippa i samhället som heter Skuggviken,  där mormor Vivan bor.

Redan på plats i Skuggviken hör Bonnie och Charles hur två äldre tanter skvallrar om att ingen går säker i Skuggviken. En liten pojke som heter Sven försvann nyligen då han var med sina föräldrar på utflykt.

Ett par som heter Alba och Douglas jobbar som tjänstefolk hemma hos mormor Vivian. Mormor Vivian själv jobbar som konstnär och håller på och målar hela dagarna. I Skuggviken finns även ridläraren Paul som mormro Vivian rekommenderar Bonnie att besöka eftersom Bonnie älskar hästar och att rida. Men hushållerskan Alba varnar Bonnie och säger att Paul är en extremt farlig man både mot djur, i huset finns även mormro Vivians hund Vinnie, och att Paul är farlig även mot människor.

Alldeles intill mormor Vivians stora hus Örnklippan finns en stor kyrkogård med en tom grav som ingen får röra. Bonnie ser ut över kyrkogården från sin utsiktsplats i trädkojan som hon en dag klättrar upp i. Och hur kan det komma sig att tjänstefolket Alba och Douglas kan ha jobbat i en fabrik i den närliggande grannbyn som heter Svarthed, en stearinfabrik som stängdes igen för 150 år sedan? Hur gamla är Alba och Douglas egentligen?

Bonnie och Charles bestämmer sig för att till varje pris rädda livet och hitta den försvinnan pojken Sven. Men det visar bli mycket farligare än vad de hade tänkt sig från början.

Jag tycker att barn- och ungdomsspökhistorien, " Mysteriet på Örnklippan"; är en härligt spännande spökhistoria och att den är mycket välskriven. Spänningen är total romanen igenom och särskilt spännande blir det när man når slutet av romanen. Jag vill varmt rekommendera alla att läsa:"  Mysteriet på Örnklippan", av: Kristina Olsson!