onsdag 30 maj 2018

Bokrecension: " Lägret"; av:: Lena Ollmark/ Recension: Marika Frykholm

Jag har läst en jättebra barnbok som heter: " Lägret", av en författarinna som heter: Lena Ollmark. " Lägret" handlar om Hannah som åker på ett konfirmationsläger tillsammans med bästa kompisen Emil som har haft en väldigt jobbig period under den senaste vårterminen. Men på lägret så ändrar sig Emil och vill bara hitta nya vänner bland konfirmationsdeltagarna och vägrar umgås med Hanna överhuvudtaget. Han säger till Hannah att förklaringen är att han har, " hittat Gud och Jesus" och han är övertygad om att Hannah inte kan ändra sig. Hannah bara skrattar åt Emils nya" jag": ''På lägret finns det två ungddsomledare som heter Amanda och Jakob. Amanda är snäll och trevlig och verkar verkligen vilja lära känna Hannah. Jakob är snygg och spelar gitarr och Hannah blir lite kär i honom. Hannahs dröm är att lära sig att spela gitarr bättre men har svårt med de jobbiga läxorna. Och hon sökte till konfirmationslägret pågrund av att det stod i lägerbeskrivningen att det skulle ha en musikalisk inriktning. Men väl på lägret visar det sig att alla Hannahs nya vänner är mycket duktigare musikaliskt sett än vad Hannah är och spelar mycket bättre alla möjliga olika instrument än vad Hannah kan. Amanda berättar en ruskig spökhistoria den ena kvällen vid lägerelden. Den handlar om en flicka som bodde på lägret för längesedan och som blev typ besatt av Djävulen och mördade alla som då befann sig på lägergården, prästerna såväl som de andra människorna som bodde där. Det sägs att hennes ande fortfarande lever kvar i skogen som finns runtomkring lägergården. Hannah upplever en massa konstiga saker tillsammans med sin nye vän Jonatan som är den enda som vågar opponera sig mot prästerna och sina nya kamrater på gården ute i skogen. Hannah undrar: Kan det vara sant som Amanda säger att det finns en ondska i skogen som angriper den som är svag och tvivlar i tron? Och vad är det för konstigt tjut som bara hon tycks kunna höra? Jag vill varmt rekommendera alla att läsa denna bok som är präglad av spänning, mystik och intressanta diskussioner lägerdeltagarna emellan om trons mening och meningen med livet och om världen som vi lever i är beskaffad.

onsdag 23 maj 2018

Teaterrecension: " Djuphavsfisken", av den tyska författarinnan: Marilouise Fleisser, ( ursäkta felstavningen vad gäller Marilouise efternamn det är min tekniska okunnighet som tyvärr gör sig gällande!) onsdagen 180523, Stockholms stadsteater, Kilen Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm/ Recension av: Marika Frykholm

Jag såg: föreställningen: " Djuphavsfisken", av den tyska författarinnan:  Marilouise Fleisser, ( ursäkta felstavning vad gäller det tyska s:et i Marilouise Fleissers efternamn det är min tekniska okunnighet som tyvärr gör sig gällande!) på Stockholms stadsteater, onsdagen 180523.

Författare: Marielouise Fleisser

Regi: Hjalmar Wide

Kostym: Ulrika Lindquist

Mask:
Catharina Lundin

Scenografi:

Ingmar Kvele

Ljuddesign:

Andreas Huumonen

Ljusdesign:

Danni Cabaruvias

Översättning:

Anders Carlberg

Regiassistent:

Sanne Barneaten

Förlag:

Colombine Teaterförlag

Originaltitel:

Deer TIfseefisch

Skådespelare:

Anna Eklund
Rasmus Gisby
Daniel Olsson
Lanna Olsson
Sara Gustafsson
Hjalmar Wide
Andreas Huumonen

" Djuphavsfisken", av  Marielouise Fleisser utspelar sig i Tyskalnd på - 30 talet före Hitlertiden. Enligt min personliga uppfattning handlar det om ett ungt, relativt nygift konstnärspar där mannen är en mer eller mindre galen, lätt paranoid, frustrerad  författartalang som djupt avundsjuk på sin unga, begåvade författarhustru som verkligen tycks ha framtiden för sig. Hans önskan är att  underkuva henne och göra  henne totalt  ekonomiskt beroende av honom.

Med på spelplanen är deras bokförlag, grupp 28 bestående av grupp A och grupp B. Grupp A räknas som dom lovande, blivande författarna, medan grupp B är dom som helst bör hålla sig i bakgrunden och som man lätt kan göra sig av med. Frågan som uppstår här är: Är det ett politiskt laddat budskap om hur Naizisterna tog över Tyskland och dom som man vill  göra " sig av med" är alla dom som var emot Hitler och Naziterna? Det tycker jag personligen är en öppen tolkningsfråga som man kan ställa sig själv när man ser pjäsen.

Jag vill varmt rekommendera alla att se denna mycket tänkvärda pjäs!


onsdag 16 maj 2018

Teaterrecension: " Åtta kvinnor", av::Robert Thomas/ Stockholms stadsteater onsdagen 180516/ Recension av: Marika Frykholm

Onsdagen den 180516 såg jag föreställningen: " Åtta kvinnor", av: Robert Thomas, på Stockholms stadsteater.

" Åtta kvinnor", av: Robert Thomas är på samma gång en väldigt rolig komedi  med inslag av familjedrama, som på samma gång är en spännande detektivhistoria. Pjäsen utspelar sig i ett förmöget hem där fadern är, eller har fram till nu varit en mycket förmögen man med eget företag. Tills allting plötsligt ändras i och med att den äldsta dottern kommer tillbaka från sitt college och visar sig vara gravid och hans hustru är otrogen och har en älskare, mormodern behöver inte alls den rullstol som hon ständigt har suttit i och som dessutom har gömt en förmögenhet under madrassen, den ena hushållerskan Louise är en lyckosökerska som är ute efter den förmögne äkta mannen.

Men allting vänds upp och ner då den förmögne fadern hittas död i sin säng på ovanvåningen. Vem är den skyldiga? Alla de åtta kvinnorna från trotjänarinnan som har tjänat i familjen i 15 år och sett båda döttrarna växa upp, till lyckosökerskan Louise eller den förmögne faderns syster som plötsligt kommer oanmäld på besök kan vara precis lika skyldig. Mordmisstankar blandas med sång och glädje för att kastas till förtvivlan sekunden efter.

Jag vill varmt rekommendera alla att se föreställningen, " Åtta kvinnor", av Robert Thomas!

onsdag 9 maj 2018

Teaterrecension: "onåd", av: Avad Ahktar/ Stockholms stadsteater onsdgen 180509/ Recension av: Marika Frykholm

Jag såg föreställningen: " Onåd", av: Avad Ahktar på Stockholms stadsteater onsdagen 180509. I regi av: Dritero Kasapi. ( Ursäkta felstavning av namn min tekniska okunnighet som gör sig gällande, jag beklagar. )

I rollerna ser vi:

Amir, spelad av: Shebly Wavarani
Emily, spelad av: Malin Crèpin
Isaac, spald av: Emlinn  Almèn
Jory, spelad av: Anna Sise
Abe, spelad av: Omid Khansari

Personligen anser jag att detta är en pjäs som handlar lika mycket om det viktiga att skapa konst, som en religiös och kulturell debatt. Människorna i pjäsen ingår alla i olika roller sinsemellan. Amir står i beroendeställning av Jory, spelad av Anna Sise, och Amirs hustru, konstnären Emily som står inför det avgörande ögonblicket att få en första konstutställning kungjord, står i beroendeställning av Isaac som är den som arrangerar hela konstutställningen. Samtidigt som det på en middag hemma hos paret Amir och Emily tillsammans med makarna Isaac och Jory pågår en konstnärlig debatt pågår också en  religiös samt politisk debatt som sätter sin prägel på hela sammankomsten och förändrar makarnas liv avsevärt innan middagen är slut, både yrkesmässigt såväl som känslomässigt.

Jag skulle vilja påstå att det är en högst aktuell handling i föreställningen som man blir mycket starkt berörd av. Jag vill varmt rekommendera alla att se denna utmärkt välgjord och starkt gripande föreställning!