fredag 28 juli 2017

Filmrecension:" Hur många kramar finns det i världen", med delar av skådespelarna från: Glada Hudik- gänget från den tidigare filmen: " Hur många lingon finns det i världen" som var i regi av: Per Johanson/ Recension av: Marika Frykholm

Jag såg filmen: " Hur många kramar finns det i världen", med en del av skådespelarna från Glada Hudik- teatern som var med i filmen:" Hur många lingon finns det i världen", som var i regi av: Per Johanson som grundade Glada Hudik teatern.

Filmen: " Hur många kramar finns det i världen", handlar om hur Peter,( Claes Malmberg)  som har fått problem med hjärtat och som ligger på sjukhus blir ombedd av sin förståndshandikappade dotter att göra en film om henne och hennes förståndshandikappade kompisars liv; hur de ser på livet, kärleken, vänskap, jobb och sociala relationer och deras längtan att bli behandlade som den dom är.

Då ringer Peter sin gamle vän Max, ( spelad av Per Morberg) som lever som en alkholiserad  suput i New York där han spelar in film och som har en manager som försöker få honom att piggna till, och ber honom, Max att hjälpa Peter med att filma hans dotters projekt.

Peter,och en tjej som heter Hanna, ( spelad av Vanna), får igång projektet och i början flyter det mesta på med en del interna problem med bland annat en mobbare i stan som heter Jocke som mobbar och trackasserar Peters dotters förståndshandikappade kompisar. Då Max får slut på mobbingen uppstår kärlek mellan honom och Hanna och vännen Peter blir fruktansvärt avundsjuk.

Filmen, " Hur många kramar finns det i världen", med det utmärkta skådepslarteamet från Glada Hudik teatern är en mycket stark, känsloladdad film och precis lika bra spelad som sin föregångare, " Hur många lingon finns det i världen"?

Det är även en mycket positiv film trots dess sorger och bedrövelser så finns det vänskap och kärlek över till människorna i filmen. Särskilt vänskapen Peter och Max hyser till varandra, Hanna och de förståndshandikappade deltagarna som bor i samma hus gör att filmen trots de mörka stunderna genomsyras av kärlek till deras medmänniskor. Och en vilja att bevisa att alla människor har samma värde hur man än är skapad.

Jag tyckte att filmen, " Hur många kramar finns det i världen"? är en värdig uppföljare av: " Hur många lingon finns det i världen"  och jag vill därför varmt rekommendera alla att se den!

Filmrecension: " Sameblod", i regi av: Amanda Kernell/ Recension av: Marika Frykholm

Jag såg filmen: " SameblodI I regi av: Amanda Kernell, --------------------+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++och tyckte att det var en mycket bra och en väldigt gripande film om en sameflickas öde. Sameflickan heter Ella- Marja och är född hos samerna i 30- talets Sverige. Ella- Marja och hennes lillayster Njeanna skickas att gå i en interantskola för samer. Men Ella- Marja vill ha mera ut av livet än att leva som same bland andra samer.

Hon vill ha utbildning som vilken svensk som helst. Men tiden präglas av den rasism som flödar runtom i världen just då. Ella_ Marja och hennes internatskoleklasskamrater får genomgå att få sina huvuden mätta och käkarna undersökta för att se om de är skapade liksom alla andra.

Och då Ella- Marja vill be sin lärarinna om hjälp till att studera vidare, så får hon höra av sin lärarinna att hon til skillnad från svenska flickor inte har en lika väl utvecklad hjärna som de har fast hon har fått alla rätt på allt hon har gjort i sin internatskola.

Så Ella- Marja byter namn till Christina och rymmer till Uppsala där hon söker upp en svensk ung pojke som hon träffat på en danstillställning uppe i Lappland. Hon får bo hos honom och hans familj för några dagar och börjar i en svensk gymnasieskola. Men problem uppstår. Ella- Marja kan inte betala terminsavgiften för hon har inga pengar och den unge svenske pojken som hon har träffat föräldrar kastar ut henne så hon tvingas sova i en park.

Filmen, " Sameblod" är en mycket stark och gripande film om hur det är att vara sameflicka och växa upp i 30- talets Sverige och inte få ha samma rättigheter som andra svenskar till utbildning och framtid i det svenska samhället. Som same är man ustött och kan endast leva upp i fjällvärlden och vakta renar för all framtid hur begåvad man än är i skolan.

Det är en hemsk, tragisk bil av hur det kunde vara att vara same i 30- talets Sverige. Att vår urbefolkning har blivit behandlad på detta sätt är fruktansvärt att tänka på. Att det faktiskt förekom den sortens inställning mot samerna är ännu värre att föreställa sig.

Jag vill varmt rekommendera alla att se denna film om vår urbefolkning samerna och om sameflickan Ella- Marja som vågade trotsa den levnadsbana som var utstakad för henne!


måndag 24 juli 2017

Bokrecension: " Fyr 137", av: Ingelin Angerborn/ Recension av: Marika Frykholm

Jag läste en jättebra barnboksspökhistoria som heter: " Fyr 137", av författaren Ingelin Angerborn. Jag tyckte att det var en mycket spännande historia. Det är en fortsättning på en serie i 3 delar. De andra delarna heter: " Rum 213", som handlar om Elvira som åker på sitt livs första sommarkollo där hon får dela rum med två andra flickor som heter Meja och Bea. De får bo i Rum 213.

De upptäcker snart att det är något konstigt med det rummet och blir övertygade om att det spökar där. Det visar sig att en flicka som hette Mebel en gång bodde i det rummet och dog på kollot under mystiska omständigheter.

 I del två i samma serie som heter: " Sal 305" så får Elvia hjärnskakning då hon är ute och cyklar och är upprörd för att hon tror att hennes pojkvän Melker har gjort slut med henne. Hon råkar då krocka med en bil och hamnar på sjukhus. Sjukhuset ligger mittemot ett gammalt hospital där det sägs att det spökar. Elvira tror att det är flickan Mebel som har något med det hela att göra igen.

I, " Fyr 137" så åker flickorna Elvira, Meja och Bea på camping tillsammans med Mejas föräldrar, Micke och Camilla. På campingplatsen så träffar de några pojkar som heter Darin och Josef.

De påstår att man genom att utföra en ritual kan få träffa Svarta Sara som sägs spöka i fyren som ligger inärheten av campingplatsen.

Flickorna hittar en gammal dagbok. En dag upptäcker de att någon har skrivit ett meddelande med röda bläckbokstäver i dagboken. De är först övertygade om att det är pojkarna Darin och Josef som vill skoja med dom men de svär på att det inte är dom som har gjort det.

Jag tycker att barnboksspökhistorien, " Fyr 137" är en mycket mysig och spännande bok att läsa. Massor med spännande spökhistorier och även om det mesta som händer i boken verkar vara framkallat av flickornas egen fantasi så vilar en härlig känsla av spänning och mystik över hela berättelsen. Jag vill varmt rekommendera alla att läsa; " Fyr 137" av Ingelin Angerborn!


Bokrecension: " Den inmurade munken", av: Lena Arro/ Recension av: Marika Frykholm

Jag läste en barnboksspökbok som heter: " Den inmurade munken", av författaren: Lena Arro och tyckte att det var en jättebra och mycket spännande samt bra skriven spökhistoria.

" Den sista munken", av Lena Arro är en riktig spännande spökhistoria om flickorna Marie och Mirja som är bästa kompisar och går i samma klass. Då skolan ska börja inför höstterminen i 6:an så måste Marie som är " jaget" i boken och Mirja byta skola tillfälligt eftersom det har blivit översvämning i deras gamla skola. De börjar då i Klostertorgsskolan tillsammans med några andra elever från deras klass. Mirja, Maries bästa kompis älskar och är totalt besatt av allt som har med spöken och spöhistorier att göra.

Då de börjar i den nya skolan så får de höra många ruskiga historier om hur eleverna förr i tiden kunde se rader av spökmunkar förflytta sig genom skolan på väg mot skolmatsalen och den gamla brunnen där de brukade hämta vatten på den tiden då skolan var ett kloster som munkarna bodde och levde i.

Legenden säger att en av munkarna blev levande inmurad i den ena väggen i skolmatsalen på grund av att han skulle han skulle ha dränkt sin medbroder, broder Lars i brunnen. Munken som blev inmurad hette Broder Mattias. Marie och Mirja undrar om det är hans knackningar som hörs då de på grund av ett skolprojekt som de måste göra om skolans historia lyckas få rektorn att öppna den gamla brunnen så att de kan se hur den såg ut på riktigt då munkarna levde och bodde i klostret.

Men Mirja och Marie som forskar i skolans historia har en teori om att Broder Mattias var oskyldig till mordet av Broder Lars och att det istället var klostrets abbot som var den skyldige. Medan munkarna levde på morötter och inte fick prata överhuvudtaget  och endast fick tala på latin om sin förestående död samt gräva på sina blivande gravar, så sägs abboten ha levt ett liv i lyx och överflöd av god mat.

Efter en tids spökande i skolan får rektorn nog och tvingas be Mirja och Marie om hjälp att driva ut spökena. Mirja är övertygad om att de ska lyckas med uppdraget men Marie är inte riktigt lika säker.

" Den inmurade munken", av Lena Arro är en riktigt sådan där mysig och härligt spännande spökhistoria som man bara måste läsa. Det intressanta är att författaren Lena Arro har skrivit en intressant beskrivning om hur hon fick idèn till historien, " Den inmurade munken" som grundar sig på en riktig skola som finns i G:a stan i Stockholm där det sägs ha varit ett kloster för längesedan med en munk som blev inumrad.

Jag vill varmt rekommendera alla att läsa denna mycket spännande spökhistoria av Lena Arro!