lördag 29 oktober 2011

Karmelitsystrarna på Kungliga Operan i Stockholm hösten 2011! Text: Georges Bernanos/ Emmet Lavery/ Musik: Francis Poulenc

Jag såg den helt fantastiska operan: Karmelitsystrarna på Kungliga Operan i Stockholm lördagen den 22/10 2011. Texten är skriven av: Georges Bernanos/ & Emmet Lavery- Musiken är skriven av: Francis Poulenc./ Regissör: Johanna Garpe.

Operan Karmelitsystraarna utspelar sig under den Franska Revolutionen och handlar om nunnan Blanche de la Force som sjungs av en sopran är en ung flicka som kommer från en adlig familj som alltså är speciellt utsatt av förföljerserna  av adelsfamiljerna  under den franska revolutionen. Hon är rädd för precis allting. Hennes bror, Chavelier de la Force som sjungs av en tenor försöker uppmuntra henne till att inte vara så ängslig för livet och världen. Men det lyckas inte. Blance inträder i Karmelitorden och tas under den gamla  priorinnans Mme de Croissy ( som här spelas av sångerska Marianne Eklöf), beskydd. Då den gamla priorinnan dör och en plågsam dödsångest utspelar sig eftersom Mme de Croissy förlorat sin tro på Gud så övertygar den gamla döende priorinnan den yngre som ska ta över klostret att ta speciellt hand om den nyinträdda systern, Blance de la Force.

Då klostret intas av pöbeln lovar de kvarlevande karmelitsystrarna att gå i döden för sin tro och alltså bli martyrer. Blanche rymmer sin väg. Men Syster Constance som alltid har haft en väldigt ljus syn på livet och döden försäkrar sina medsystrar om att hon i en dröm sett Blance komma till dom då de ska dödad som martyrer för sin tro. Så sker också. Blanche kommer tillbaka då systrarna blir ihjälskjutna av soldaterna och dör tilllsammans med sina medsystrar en martyrs död.

Jag tyckte att Karmelitsystrarna var en oerhört fängslande och vacker men samtidigt mycket sorglig och gripande opera som jag tycker är mycket sevärd. Det är en upplevelse man minns länge efteråt!

tisdag 23 augusti 2011

Bridesmaides

Jag såg filmen Bridesmaides på bio för en vecka sedan och tyckte den var en av de absolut bästa och roligaste film jag sett på väldigt länge!

Filmen Bridesmaides handlar om Annie ( spelad av Kristen Weig) vars bästa kompis Lillian ( spelad av Maya Rudholph) ska gifta sig. Lillian utser barndomsbästisen Annie till vad som på engelska kallas för " Maid of Honour" vilket är titeln på den av brudtärnorna som ska arrangera själva bröllopsfesten och alla festligheter runtomkring som bruden samt brudtärnorna ska hitta på tillsammans. Men Annie som vid tillfället för utkorelsen av Maid of Honour upplever en kris i sitt liv strular till allt så bra som det bara går. Lillians nyare bästa kompis Helen som är en bra mycket bättre organisatör än Annie tar snart över befälet på bröllopsfestligheterna och Annie hamnar mer och mer utanför.

Jag tyckte att filmen Bridesmaids var en mycket sevärd och underbart rolig film som jag absolut rekommenderar!

tisdag 2 augusti 2011

Kivik Art Centre i Skåne sommar 2011

Jag tillbringade en del av min semester ´på vackra Österlen i Skåne och då besökte mina föräldrar och jag det underbart natursköna Kivik Art Centre en utställning av arkitekturstuderande från Skåne. Det är en alldeles otroligt häftig utställning. Man promenerar genom skogen och upptäcker uppställda konstföremål som är utställda längs stigen.

Det som jag minns mest är den häftiga musiken som man hörs klingande på avstånd genom skogen. Och ett mycket häftigt torn som man kunde klättra upp i ( vilket skam till sägandes jag inte riktigt vågade för det var tydligen beckmörkt inne i trappan upp till utsiktsplatsen!)

Mitt i skogen finns så en tilltänkt sommarstuga som vem som helst skulle kunna ha. Men jag är osäker på exakt årtal som denna sommarstuga uppfanns.

Men jag rekommenderar varmt alla som tänker besöka Skåne denna sommar 2011 att besöka Kivik Art Centre.

måndag 18 juli 2011

Emil Jensen- Stockholms Parkteater sommaren 2011

För några veckor sedan var jag på en jättehäftig konsert med en glad skåning vid namn Emil Jensen och hans mycket roliga bband i Galärparken i Stockholm med Stockholms Parkteater. Det jag tyckte bäst om med detta band var att sångaren Emil Jensen mellan varje låt drog lite roliga skämt och vitsar med publiken. Så det var lika mycket show som konsert.

Utöver detta tyckte jag att Emil Jensens band var ett mycket bra band som spelade väldigt bra musik. Jag hoppas han kommer med sitt band till Stockholm fler gånger! Kan varmt rekommendera detta band!

Nordiska musèet i Stockholm sommaren 2011

Jag var på det Nordiska musèet i Stockholm och såg blandannat en fototuställning med franska foton med anledning av att man firar hur många år Frankrike har varit ett land. Så hade man hittat många franska foton i det Nordiska musèets samlingar och gör nu en utställning på dessa där man blandannat berättar om fotots historia. Hur fotografiet har utvecklats sedan det först uppfunnits. Jag tyckte detta var en mycket intressant och lärorik utställning.

På den övre våningen på det Nordiska muséet i Stockholm finns det utställningar om modets historia genom tiderna. Samt en samling  gamla dockskåp från olika sekler där man kan se hur dockskåpen förr i världen. Under vissa epoker i det svenska dockskåpets historia fick  barnen bara fick se på och inte leka med dessa. Föräldrarna plockade bara fram dockskåpen och lät barnen titta på innehållet. Men leka med dessa dockskåp fick barnen inte under vissa perioder av dockskåpets historia.

Jag tycker att det Nordiska muséet i Stockholm är väl värt ett besök så här på sommaren!

lördag 11 juni 2011

Livet- En dröm av Calderòn

Jag läste nyligen Livet- En dröm, av Calderòn. Den handlar om den stackars Prins Sigisumund av Polen som av sin far kungen hålls fängslad i ett torn i skogarna i Polen pågrund av en profetia innan prins Sigismunds födelse som förutspådde att om prins Sigisumund fick leva skulle det inte gå så bra för Polen. Men Prins Sigismunds far kungen bestämmer sig för att trots allt ge sin son en chans och drogar ner honom så att när han vaknar befinner han sig i kungens slott och tror att hans tidigare liv endast varit en dröm. Profetian slår in och Prins Sigismund som uppfostrats likt djuren i skogen hämnas genom att ta livet av dom som hållit honom fänglsad i tornet i skogen. Då låter hans far kungen droga ner Prins Sigismund igen och när Prins Sigisumund vaknar upp i sitt fängelsetorn i skogen så tror han att det han varit med om endast varit en dröm. Men han blir åter nerdrogad och denna gången som Prins Sigisumund kommer ut i frihet bestämmer han sig för att om hela livet endast är en dröm kan han lika gärna behandla andra människor med vänlighet. Eftersom han inte kan vara säker på att inte hela tillvaron endast är en enda lång dröm.

Jag tyckte att Livet- En dröm av Calderòn är en mycket underhållande och romantisk saga.

Utställningar på Nationalmusèet i Stockholm sommar 2011

I förra veckan var jag på Nationalmusèet i Stockholm och tyckte särskilt mycket om de vävda konstverk som handlade om lidande människor i Vietnam på - 60 talet under Vietnam- kriget. Texten intill väggvävnaderna berättade att -60 talet var studentrevoltens årtionde då man skulle vara politiskt medveten och ta ställning för det som hände runtom i världen.

Ytterligare en utställning som jag tyckte var intressant handlade om diskborstens tillblivelse och hur den har utvecklats sedan den uppfanns.

Men det jag tyckte var absolut häftigast var ett helt bord uppdukat med olika glastallrikar och arschetter och glasföremål som visade hur ett dukat bord kunde se ut hos människor som hade det mycket bra ställt kunde se ut förr i tiden.

Just för att alla dessa utställningar sinsemellan är så olika så rekommenderar jag varmt andra att besöka dessa utställningar på Nationalmusèet i Stockholm.

Konstutställning på Kulturhuset i Stockholm: Gregory Drewdson

Jag var på en mycket intressant fotouställning av den Amerikanska fotografen Gregory Drewdson som är född på -60 talet och bosatt i New York på Kulturhuset i Stockholm. Dessa fotografier av Gregory Drewdson innehåller nästan inga människor utan bara olika typer av miljöer från det Amerikanska samhället. På en inspelad dvd- intervju med Gregory Drewdson som visas innan man går in på själva utställningen på Kulturhuset i Stockholm berättar Gregory om att hans far var psykoanalytiker och att han själv först ville gå i faderns fotspår. Men pågrund av att han är dyslektiker och hade vissa problem i sin akademiska karriär så fastnade han för fotografiet istället och blev fotograf. Han säger i sin intervju att även om man arbetar i ett team tillsammans med andra så är själva fotojobbet när man som fotograf tar sina foton ett väldigt ensamt yrke. Trots att man kanske är tillsammans med många andra människor under tiden.

Jag tyckte mycket om utställningen av Gregory Drewdson och hans bilder och vill varmt rekommendera andra att också se denna fotoutställning på Kulturhuset i Stockholm.

söndag 24 april 2011

Ökenbrevet, Göran Tunström

Jag läste romanen Ökenbrevet, av den svenske författaren Göran Tunström och ville här berätta lite om denna roman. Den handlar om de förlorade åren i Jesu liv alltså före han börjar sin kallelse vid 30 års ålder och gör sina underverk och predikningar runtom i Israel. Den berättar om den första färden till Jerusalem med föräldrarna Maria och Josef och besöket i Templet. Den berättar också om Jesu tvivel inför sin kallelse som Guds Son och om kusinen Johannes Döparens tvärsäkra övertygelse om kusinen Jesus förutbestämda liv som Guds Son. Och dopet som bekräftar denna kallelse. Jag tycker romanen ger en alldeles otroligt dyster bild av Jungfru Maria som verkar närmast rädd för sin märklige son och dennes tillblivelse och de Tre Vise Männens besök vid krubban i stallet den heliga natten då Jesus föds i Betlehem. Jesus verkar också ha en något oklar relation med sin fosterfar Josef och verkar inte känna någon verklig sorg över Josefs .Då hela Nasaret begråter Josef vandrar Jesus ensam iväg för sig själv och har en stilla pratstund med sin mor Maria där Maria uttrycker sin enorma oro och ängslan över Sonens tillblivelse och hela hans liv och uppväxt. Men jag tyckte Ökenbrevet av Göran Tunström gav en mycket levande och trovärdig bild av Jesu uppväxt och familjeliv på väg mot hans kallelse till att inse att han faktiskt är Guds Son.

Livets Ax, Sven Delblanc

Jag läste romanen Livets Ax, av Sven Delblanc. Det är som en sjävlbiografi över författaren Sven Delblancs alldeles otroligt tragiska och hemska uppväxt, först i Kanada och sedan  på en bondgård i Värmland i Sverige under en tyrannisk far som misshandlade hela sin familj ständigt med sina vredesutbrott och praktiskt taget även misshandlade sin hustru, Sven Delblancs mor och barnen Delblanc även fysiskt. Där fanns nästan inga glädjeänmnen under Sven Delblancs uppväxt ändå tycker jag man blir totalt fascinerad av detta mycket tragiska livsöde. Men på det hela gick det ju väldigt bra för sonen Sven senare i livet. Han blev professor i Uppsala och erkänd författare men minnet av faderns vredesutbrott och misshandel under uppväxtåren tycks ha legat kvar över honom långt in i vuxen ålder. Därför skrev han denna bok som han enligt honom själv tydligen hade vissa tveksamheter att publicera ( se efter texten av Sven Delblanc själv.) Jag tyckte att romanen Lives Ax var jättebra och en mycket läsvärd romanen som verkligen fastnar i minnet. Detta trots att den periodvis är så fruktansvärt sorglig och tung att läsa att man helst vill lägga den ifrån sig. Jag rekommenderar den verkligen!

söndag 17 april 2011

Musikalen Hair på Stockholms Stadsteater

Jag såg musikalen Hair på Stockholms Stadsteater i februari, 2011 och tyckte den var jättebra! Tänk att ha väntat som jag har gjort i 25 år på att få en chans att se den! Jag är 44 år och alltså 66a och missade förra gången musikalen Hair var aktuell!

Men nu fick jag äntligen chansen att se Hair och ville här berätta lite om den. Huvudpersonen i Hair heter Claude, ( på Stockholms stadsteater spelad av: Albin Flinkas) och om hur Claude inte riktigt vet vad han vill med sig själv och sitt liv. Det är också om sökandet efter kärlek och närhet till andra människor ( tycker jag!) och om att Claude inte vill bli soldat i det pågående Vietnam- kriget. Hela livsstilen i Hair är ett enda stort livsbejakande och en glädje till livets alla med- och motgångar. Ibland var det lite svårt att förstå texterna till det som sjöngs på scenen men det underlättades av en textmaskin som dök upp lite då och då. Jag tyckte det var en jättehärlig stämning bland alla skådespelarna på scenen och helskön musik. Kan tänkas att musikalen Hairs budskap kanske är något svårt att få fram i vår tid 2011med dess 60- 70 talistiska anda men det gjorde ingenting tyckte jag för det var en sådan jättehärlig stämning av framtidstro och hopp i hela musikalen att det överskuggade det något gamla budskapet. Framförallt gillade jag det väldigt höga tempo som hölls av artisterna genom hela föreställningen.

Regi: Ronny Danielsson
Scenografi: Lars Östbergh
Kostym: Camilla Thulin
Koreografi: Roger Lybeck
Musikaliskt ansvarig: Martin Östergren
Kapellmästare: Joakim Hallin
Ljud: Thomas Florhed, Terese Johanson
Mask: Annika Öhlund
Biträdande regissör: Edward af Sillèn
Dramaturg:  Mia Winge
Belysningsmästare: Lena Hällström
Atrributör: Elisabeth Jansson
Pjäsansvarig teatertekniker: Anders Brodèn/ Nicklas Triplet
Teatertekniker: Majaq Julèn Brännström, Anders Lundberg,
Ragnar Fäst
Ljudtekniker: Niklas Nordström, Pierre Bramstedt
Repetitör: Jonas Gröning
Maskör: Sara Englund
Kostymtekniker: Petra Ödmark, Urban Eksvärd, Helena Lindgren, Marita Tjärnström
Inspicient: Mats Lindberg/ Roger Roger Fernström
Sufflör: Eva Johansdotter
Bitr. scenchefer: Peder Berglund, Anders Holm, Anders Tufvesson
Scenchef: Pelle Gartz
Produktionsledare: Nicholas Taylor
Verkställande producent: Sara Ellström
Produktionschef: Åsa Lassfolk
Föreställnings och retetionsfoto: Carl Thorborg
Illustration omslag: Stina Wirsèn
Kommunikatör, press: Emma Ågrahn
Kommunikatörer publik och försäljning: Maja Svae, Pia Keller
Program: Dramaturgiatet
Grafisk form/ Original: Maria Loohufvud
Tryck: Kampanjmakakarna/ Åtta 45
Originaltitel: Hair
Förlag: Nordiska ApS, Köpenhamn

söndag 13 februari 2011

Pjäsen: " Enron- En framgånggsaga", av Lucy Prebble på Stockholms Stadsteater i Stockholm

Jag såg den Engelska pjäsen:  " Enron- En framgångssaga", av den Engelska  författaren: Lucy Prebble på Stockholms stadsteater i Stockholm.

Handlingen i: " Enron- En framgångssaga", av Lucy Prebble:


Ur programhäftet till pjäsen: "Enron- En framgångssaga", av Lucy Prebble på Stockholms stadsteater:


Det Amerikanska företaget Enron som var ett energiföretag grundades 1985 och gick i konkurs år 2001 alltså strax efter millenieskiftet. Företagets chef: Jeffrey Skilling ( på Stockholms stadsteater spelad av: Björn Bengtsson)   fick domstolsbeslutet 24 års fängelse vilket han i dagsläge alltså fortfarande avtjänar. Hans närmaste man dog i en hjärttack och hade antagligen enligt programhäftet gått samma öde till mötes om han hade fått leva. Hur kunde det gå så fel? Hur kunde människorna runtomkring Jeffrey Skilling och hans närmaste man, Andy Fastow, ( på Stockholms stadsteater spelad av: Francisco Sobrado) inte undgå att märka att företagets ledning var en samling skurkar och bedragare som lurade människor att köpa aktier i ett konkurshotat företag som Enron?

Svaret tycker jag att man får då man ser pjäsen: " Enron- En framgångssaga", av Lucy Prebble på Stockholms stadsteater. Jag tyckte det var en oerhört rolig och stimulerande och välspelad pjäs. Och jag tyckte att samtliga skådespelare var fantastiska! Men roligast var ändå de kostymklädda dinosaurierna som " åt" företagets pengar!

Personerna bakom pjäsen: " Enron- En framgångssaga":

Regi:
Olof Hanson
Scenografi och kostym: Magdalena Åberg
Ljus: Torben Landorph
Musik: Daniel Bingert
Mask: Frida Johanson
Ljud: Håkan Åslund/ Michael Breschi
Clownteknik: Per Sörberg
Belysningsmästare: Jaenette Hilmersson/ Ola ANderstedt
Regiassistent: Astrud Kakuli
Kostymassistent/ kostymtekniker:  Camilla Carlström/ Marita Tjärnström
Attributör/ Teatertekniker: Mark Wikström
Maskör: Frida Johansson/ Sara Englund ( elev)
Scenchef: Michael Wettergren
Sufflör:  Lelle Delmundo
Produktionsledare: Per Lindgren
Verkställande producent: Eva Kassander
Produktionschef: Åsa Lassfolk
Föreställnings och programfoto:  Petra Hellberg

torsdag 6 januari 2011

Jag var på konstnären: Ann Lislegaards utställning: " Haunted, Tapping of the Fox sister", i Sundbyberg

Jag var på en science- fiction utställning av konstnären: Ann Lislegaard i Sundbyberg i Stockholm torsdagen 6/ 1 2011.

Jag tyckte den var mycket intressant. Jag har aldrig tidigare varit på en science- fiction utställning men det var väldigt roligt och intressant att se de olika skildringarna av science- fiction berättelser som konstverk.

Det jag minns bäst är den bildvisningen efter romanen: " The Crystal World", av författaren: J. G. Ballard.

Jag har själv inte läst denna roman och jag kan inte påstå att jag är någon som helst expert på science- fiction.

 Men i romanen " Chrystal World" förvånas huvudpersonerna över hur lätt man accepterar de förändringar som sker i världen då allting kristalliseras runtomkring karaktärerna i romanen och allting förändras runtomkring dom.

Jag tyckte mycket om konstnären Ann Lislegaards science- fiction utställning i Marabouparken i Sundbyberg och rekommenderar varmt andra att besöka denna konstutställning så länge den pågår.

Trettondagsafton, av William Shakespeare

Jag var och såg " Trettondagsafton", av William Shakespeare på Stockholms stadsteater i Stockholm på självaste Trettodagsafton 2011. Jag tyckte att det verkligen var en väldigt bra föreställning!




Handlingen i Trettondagsafton

Trettondagsafton, av William Shakespeare utspelar sig i Illyrien. Dit kommer syskonen Sebastian  ( spelad av Sofia Leddarp)  och hans tvilllingsyster Viola ( spelad av Sofia Leddarp)  efter att ha lidit skeppsbrott utanför Illyrien. Viola får hjälp av kaptenen ( spelad av Jonas Hellman- Driessen) som räddat henne att klä ut sig till pojke och döper om sig till Cesario och tar som Cesario tjänst hos hertigen av Illyrien, Orsino ( spelad av Henrik Norlèn)  som är olyckligt förälskad i den sköna Olivia ( spelad av Nadja Mirmiran)  som i sin tur blir olyckligt kär i Cesario, detvill säga den till pojke utklädda ena tvillingen Viola.

Den till Cesario utklädda Viola blir i sin tur olyckligt förälskad i hertigen av Illyrien, Orsino och inte blir det bättre av att han envisas med att skicka henne att förklara sin kärlek till den sköna Olivia som inte vill ha honom och som i sin tur har blivit förälskad i Cesario detvill säga Viola.

När tvillingbrodern Sebastian dyker upp i Illyrien och den sköna Olivia får syn på honom blir det riktigt invecklat.

Ytterligare ett drama som utspelas vid sidan om denna intrig är den om den sköna Olivias hovmästare, Malvolio ( spelad av Peter Haber)  som den sköna Olivias kammarflicka Maria lyckas lura i att den sköna fröken Olivia är förälskad i Mallvolio pågrund av ett brev som kammarflickan Maria har skrivit som Malvolio luras att tro är från den sköna fröken Olivia.När alla intrigmakerier klarats upp i slutet av andra akten svär Malmolio att hämnas på dom alla inklusive baron Andreas Blek af Nosèn
 ( spelad Ulf Eklund) samt på Tobias Rap ( spelad av Ralph Carlsson) som är de som utsatt Malmolio för komplotten att tro att den sköna fröken Olivia var förälskad i honom så länge han talade allvarligt och log och var klädd i gula strumpeband.

Den jag tyckte allra bäst om var Narren som är spelad av Pia Johansson.

Och jag tyckte väldigt mycket om den sköna fröken Olivias svarta  klänning.

Jag kan varmt rekommendera att se föreställningen " Trettondagsafton", av William Shakespeare på Stockholms stadsteater i Stockholm.



Dramaturgi och regissör var:

Dramaturg och regissör till " Trettondagsafton" , av William Shakespeare på Stockholms stadsteater i Stockholm januari 2011 var: Hugo Hansèn.

Regin
Regi för " Trettondagsafton" , av William Shakespeare på Stockholms stadsteater stod Susan Taslimi för.

Musik
Musiken till " Trettondagsafton", av William Shakespeare på Stockholms stadsteater i Stockholm stod Martin Östergren för.

Koreografin
Koreograf till " Trettondagsafton" , av William Shakespeare på Stockholms stadsteater i Stockholm i januari 2011 var: Jimmy Meurling.

Scenografin och kostym 


Scenografin till " Trettondagsafton" på Stockholms stadsteater i Stockholm stod Charles Koroly för.

Ljus

Ljuset till " Trettondagsafton" , av William Shakepseare på Stockholms stadsteater i Stockholm i januari 2011 stod Erik Berglund för.

Ljud

Ljudet till " Trettondagsafton", av William Shakespeare på Stockholms stadsteater i Stockholm stod Henrik Borg för.


På William Shakespeare`s tid

På William Shakespeare`s tid spelades alla roller av män. Först 1580- framåt fick kvinnor spela teater. Men " Shakespearescenerna som det står i programbladet till Trettondagsafton användes enbart av manliga skådespelare".

Landet Illyrien

Landen Illyrien är ett gammalt namn ( se programbladet till Trettondagsafton på Stockholms stadsteater i Stockholm) på området vid Adriatiska havets östra kust. där Bosnien- Herzegovina, Montenegro och Norra Albanien nu ligger.

Titeln Trettondagsafton

Titeln, " Trettondagsafton" var antagligen ( se programbladet till Trettondagsafton på Stockholms stadsteater i Stockholm) tillsatt därför att Trettondagsafton på William Shakespeare`s tid var julens sista helg då det var tillåtet för tjänstefolket att driva med sina herrar. Den ursprungliga titeln enligt programbladet till Trettondagsafton på Stockholms stadsteater var troligtvis " Vad du vill".

söndag 2 januari 2011

Pepparkakshusutställningen på Arkitekturmusèet i Stockholm 2010- 2011

Jag var på årets Pepparkakshusutställning på Ariktekturmuseet i Stockholm som haft utställning där sen 1/12 2010- 9/1-2011 i år.


Årets utställning handlar om att vara hemma eller rotlös. Som det står på Ariktekturmusèets hemsida: En del är rotlösa och måste byta hemmiljö,


Och andra har en mycket trygg och lugn hemmiljö. Det jag tyckte bäst om på pepparkaksutställningen om att vara hemma eller rotlös var en liten flicka på 14 år som tyckte att hon " var hemma när hon hade sin blogg, sin mobil och sin kamera". Och pepparkaksmodellen var en mobiltelefon! Det var väldigt snyggt gjort tyckte jag.

Men hela pepparkaksutställningen på Arkitekturmuséet är väldigt häftigt upplagd. Det är stora hus, ett helt sceneri av Stockholm med Globen, Stadshuset med mera.

Vilka vinnarna är kan man läsa på Arktiekturmsèets hemsida. Jag rekommendrar varmt att gå och se denna utställning och ni har chansen fram tom den 9/1 2011 om jag förstod det rätt!

lördag 1 januari 2011

Operan Wozzek på Kungliga Operan I Stockholm

Jag såg operan Wozzek av tonsättaren Alban Berg Kungliga Operan, skriven av Georg Buchner veckan före nyåret 2011. Wozzek är en mycket fattig man som i den första scenen rakar kaptenen.  Wozzek är utsatt för experiment av läkaren i staden där Wozzek och hans hustru Marie bor. Wozzek mår mycket dåligt av dessa experiment och hallucinerar.

Wozzek och Marie har en liten pojke. Marie blir förälskad i en soldat som hon dras till. I en av scenerna utspelas en dansscen när Marie och soldaten hon är förälskad i tillsammans med andra människor som Wozzek och hans Marie bor i dansar tillsammans på en krog i staden.

Då blir Wozzek oerhört svartsjuk och mördar Marie. Sedan kommer han på att han måste gömma kniven han mördade Marie med och kastar denna i sjön varefter han tar livet av sig själv genom att dränka sig.

Jag tyckte att operan Wozzek var mycket bra och att scenografin var alldeles fantastisk. Särskilt tyckte jag om när Wozzek ska kasta kniven han mördade sin hustru Marie med i sjön och själva sjön var väldigt intressant gjord med rök som stiger upp ur sjön så att man verkligen kan föreställa sig att det är en sjö som den olycklige och svartsjuke Wozzek dränker sig i.

Verklighetens Woyzek

Den riktige Wozzek hette i själva verket Johan Christian Woyzek. Det var ett stavfel som ledde till att operans Wozzek fick stavas på detta sätt. Johan Christian Woyzek var lösdrivare. legoknekt och desertör från armèn i det dåvarande Leipzig på  som miste huvudet då han mördade sin hustru som varit honom otrogen. Johan Christian Woyzek miste huvudet på Markplatz i det dåvarande Leipzig. Detta skedde pågrund av att han hade gift sig med den fem år äldre änkan efter fältskäraren Johan Christiane Woost. Denna änka var verken särskilt vacker eller attraktiv men hade väldigt många herrbekanta och gränsade närapå till prostitution. Efter en kort orväxling då hon hotat med att hämta hyresvärden stack Johan Christian Woyzek ner änkan utanför hennes bostad och blev därför senare själv halshuggen. Man försökte lägga fram bevis för att han inte varit tillförliknelig pågrund av Woyzeks mentala ohälsa. Och att Woyzek därför istället borde få livslångt fängelsesraff. Men detta misslyckades rättspsykiatrikern med och Woyzek blev istället halshuggen på Markplats= Stortorget i Lepzig år 1824.