Jag har sett Netflix- serien, " Unorthodox" som bygger på Deborah Feldmans memoarer som handlar om en ung 19 årig judinna som tillhör en ultrareligiös judisk kommunitet i Brooklyyn/ New York.
Den unga kvinnan heter Ester Shapiro och är 19 år gammal då hon flyr från sin ultraortodoxa judsike make, Yanky Shapior och den judiska kommuniteteen i New York till Berlin.
Väl i Berlin träffar hon på en ung man som kommer från studerar musik vid ett muskkonservatorioum i Berlin och lär känna hans medstuderande kompisar, bland annat den unga kvinnan Dasia.
Ester Shaprio blir fasicnerad av dom allihopa och deras hängivenhet till deras muiskaliska studier. Eftersom Ester Shapiro själv är musikaliskt begåvad och i hemlighet har taig pianolektioner hemma i New York hos en icke- judisk dam utan sin makes vetskap så bestämmer sig Ester Shaprio för att söka ett musikstipendium för att få plats som pianostuderande vid muiskkonservatoriet i Berlin som hennes nya väninna Dasia och hennes kompisar studerar vid.
Vad Ester Shapiro inte vet är att hennes make Yanky Shapiro tillsammans med sin kusin är henne på spåren från hennes flykt till Berlin från New York. Ester upptäcker också ganska snart att hon är gravid. Hur ska hon nu göra? Vem ska hon få hjälp av? Hennes mor bor i Berlin men hon är den sista tillflyktsorten som Ester Shaprio vill vända sig till då hon är fullt övertygad om att modern har övergivit henne i unga år och även den judiska kommuniteteten i New York.
Jag tycker att det var oerhört spännande att följa Ester Shapiros flykt från new York till berlin. Och även mycket intressant att lära sig lite om hur den judiska kommuniteten upplevde och levde sin tro och deras religiösa riter såsom deras syn på äktenskap, barn och familj, med mera. Jag vill varmt rekommendera alla att se Netflix- serien, " Unorthodox" som bygger på Deborah Fledmans memoarer.
söndag 12 april 2020
måndag 6 april 2020
Romanrecension. " Agnes Grey", av: Ann Bronte/ Recension av: Marika Frykholm
Jag har läst den engelska romanen. " Agnes Grey", av en av de tre välrdsberömda författarinne systrarna från Yorkshire/ England, jag syftar såklart på de välkända systrarna Bronte: Charlotte, Emily och Ann Bronte.
" Agnes Grey" som även är den eengelska titeln på denna roman är skriven av Ann Bronte.
" Agnes Grey" av: Ann Bronte handlar om en fattig flicka som heter Agnes Grey som då hennes far som är präst i en liten kyrka på landet intilll de stora hedarna i ENgland får ekonomiska svårigheter så tar Agnes Grey den ena av två systrar stora- stystern heter Mary Grey, men Agnes Grey tar plats som guvernant hos två rika familjer.
I den ena familjen misslyckas hon grundligt med att ta ansvaret för de bortskämda rikemnasbarnen. Men hos den andra familjen blir hon kvar tills den ena dottern, den söta och affekterade Miss Rosalie Murray gifter sig med den vedervärdige Lord Asby på Asby Park och blir Lady Asby. Något hon kokmmer att bitter få ångra det fatala steget hon tog bara grundat på sin ambition att stiga i samhällets höjder.
Jag tycker att den engelska romanen, " Agnes Grey" av Ann Bronte är en mycket bra, stundom sorglig, romantisk och en riktigt härlig romantsik engelsk roman som jag vill varmt rekommendera alla att läsa!
" Agnes Grey" som även är den eengelska titeln på denna roman är skriven av Ann Bronte.
" Agnes Grey" av: Ann Bronte handlar om en fattig flicka som heter Agnes Grey som då hennes far som är präst i en liten kyrka på landet intilll de stora hedarna i ENgland får ekonomiska svårigheter så tar Agnes Grey den ena av två systrar stora- stystern heter Mary Grey, men Agnes Grey tar plats som guvernant hos två rika familjer.
I den ena familjen misslyckas hon grundligt med att ta ansvaret för de bortskämda rikemnasbarnen. Men hos den andra familjen blir hon kvar tills den ena dottern, den söta och affekterade Miss Rosalie Murray gifter sig med den vedervärdige Lord Asby på Asby Park och blir Lady Asby. Något hon kokmmer att bitter få ångra det fatala steget hon tog bara grundat på sin ambition att stiga i samhällets höjder.
Jag tycker att den engelska romanen, " Agnes Grey" av Ann Bronte är en mycket bra, stundom sorglig, romantisk och en riktigt härlig romantsik engelsk roman som jag vill varmt rekommendera alla att läsa!
torsdag 2 april 2020
Teaterrecension: " Den sista kabarèten", spelad , regisserad och skriven av: Andreas T. Olsson och Sara Jangfeldt på: Klara soppteater år 2019/ Recension av: Marika Frykholm
Jag har sett föreställningen: " Den sista kabareten", skriven, regisserad och spelad av: Andreas T. Olsson och Sara Jangfeldt på: Klara soppteater i Stockholm unde rår 2019.
" Den sista kabareten", spelad, skriven, och regisserad av: Andreas T. Olsson och Sara Jangfeldt innehåller många tänkvärda dialoger, och sångnummer som inte minst den som handlar om Ingmar Bergmanns hushållerska som även har skrivit en bok om sitt liv som hushållerska hos Ingmar Bergmann och hur livet som Ingmar Bergmanns hushållerska kunde tänkas ha gestaltat sig. Resten får man lämna åt fantasin.
Även sångnummret: " Under fontänten" tyckte jag var mycket bra.
Andra mycket roliga inslag är om alla kulturevanemang, musèer och teatrar som ska stängas igen. Och vart alla skådespelarna samt publiken ska bege sig då så sker.Ett annat mycket roligt inslag är då Andreas T. Olsson kommer med vad han " hoppas" ska innehålla ett paket bakelser men som visar sig innehålla en bunt tomma papperskark med fjolårets det vill säga år 2018 års kulturbudget.
Jag tyckte att föreställningen: " Den sista kabareten" var en mycket rolig, underhållande och tänkvärd föreställning som man fick många glada skratt av att se. Jag vill varmt rekommendera alla att se: " Den sista kabareten", här spelad på Klara soppteater. Skriven, spelad och regisserad av: Andreas T. Olsson och Sara Jangfeldt!
onsdag 1 april 2020
Teaterrecension: " Scener ur ett äktenskap", skriven av: Ingmar Bergmann, regi: Stefan Larsson& Recension av: Marika Frykholm
Jag har sett teaterföreställningen: " Scener ur ett äktenskap", skriven av: Ingmar Bergmann på Kungliga Dramaten i Stockholm där den uruppfördes av: Stefan Larsson år 2009
I rollerna ser vi:
Journalisten: Kristina Törnquist
Johan: Jonas Karlsson, ( den gäkta mannen)
Marianne,, ( hustrun): Livia Millhagen
Regi: Stefan Larsson
Scenografi: Rufus Didwizsus
Kostym: Stefan Larsson & Nina Sandström
Ljus: Jenny Andrè
Peruk och musik: Thea Holmberg Kristensen
Teaterförlag: Stiftelsen Ingmar Bergmann
" Scener ur ett äktenskap", skriven av: Ingmar Bergmann, här på Kungliga Dramaten i Stockholm i regi av: Stefan Larsson handlar om ett äkta par. Mannen, Johan, ( här spelad av: Jonas Karlsson, oc hans hustru, Marianne, ( här spelad av: Livia Millhagen) blir i början av föreställningen intervjuade om sitt förhållande och sitt äktenskap, sina respektive föräldrapar, och sina barn.
På ytan verkar allt så perfekt och harmoniskt att man som publik anar en snar förändring i det utåt sett så perfekta äktenskapet, förhållandet och samlivet makarna Johan och Marianne och deras barn emellan.
Och man blir inte publik besviken Varken på skådespelarnas insatser, eller kostymen eller scenografin som i början mest består av en stor säng med en stor sänggavel.
Snart knakar äktesnkapet makarna Johan och Marianne emellan. Det uppdagas att Johan har träffat en annan kvinna, Paula, som han har blivit häftigt förälskad i. Han kräver skilsmässa för Paula är oerhört svartsjuk av sig och tål inte att han ens nämner sin hustru Marianne eller deras samliv.
Men mot slutet av föreställningen kommer maken Johan så sakteliga krypande tillbaka. Allt precis allt, har gått åt skogen för honom. Förhållandet med Paula har krasat, hon har övergivit honom. Karriären gick åt skogen den förväntade tjänsten i akademikervärlden gick till Johans kollega. Johan bönar och ber Marianne om att förbarma sig över honom. Hur det slutar får ni se om ni googlar på föreställlningen:" Scener ur ett äktenskap", på Dramaten play på GOOGLE. Jag vill varmt rekommendera alla att se föreställningen: " Scener ur ett äktenskap", skriven av: Ingmar Bergmann och i regi av: Stefan Larsson!
I rollerna ser vi:
Journalisten: Kristina Törnquist
Johan: Jonas Karlsson, ( den gäkta mannen)
Marianne,, ( hustrun): Livia Millhagen
Regi: Stefan Larsson
Scenografi: Rufus Didwizsus
Kostym: Stefan Larsson & Nina Sandström
Ljus: Jenny Andrè
Peruk och musik: Thea Holmberg Kristensen
Teaterförlag: Stiftelsen Ingmar Bergmann
" Scener ur ett äktenskap", skriven av: Ingmar Bergmann, här på Kungliga Dramaten i Stockholm i regi av: Stefan Larsson handlar om ett äkta par. Mannen, Johan, ( här spelad av: Jonas Karlsson, oc hans hustru, Marianne, ( här spelad av: Livia Millhagen) blir i början av föreställningen intervjuade om sitt förhållande och sitt äktenskap, sina respektive föräldrapar, och sina barn.
På ytan verkar allt så perfekt och harmoniskt att man som publik anar en snar förändring i det utåt sett så perfekta äktenskapet, förhållandet och samlivet makarna Johan och Marianne och deras barn emellan.
Och man blir inte publik besviken Varken på skådespelarnas insatser, eller kostymen eller scenografin som i början mest består av en stor säng med en stor sänggavel.
Snart knakar äktesnkapet makarna Johan och Marianne emellan. Det uppdagas att Johan har träffat en annan kvinna, Paula, som han har blivit häftigt förälskad i. Han kräver skilsmässa för Paula är oerhört svartsjuk av sig och tål inte att han ens nämner sin hustru Marianne eller deras samliv.
Men mot slutet av föreställningen kommer maken Johan så sakteliga krypande tillbaka. Allt precis allt, har gått åt skogen för honom. Förhållandet med Paula har krasat, hon har övergivit honom. Karriären gick åt skogen den förväntade tjänsten i akademikervärlden gick till Johans kollega. Johan bönar och ber Marianne om att förbarma sig över honom. Hur det slutar får ni se om ni googlar på föreställlningen:" Scener ur ett äktenskap", på Dramaten play på GOOGLE. Jag vill varmt rekommendera alla att se föreställningen: " Scener ur ett äktenskap", skriven av: Ingmar Bergmann och i regi av: Stefan Larsson!
tisdag 31 mars 2020
Teaterrecension: " Sufflören", skriven, spelad och regisserad av: Andreas T. Olsson, på: Kungliga Dramaten i Stockholm/ Recension av: Marika Frykholm
Jag har sett: " Sufflören", som spelas på Kungliga Dramaten i Stockholm. Skriven, spelad och regisserad av: Andreas T. Olsson. Andreas T. Olsson är skådespelare till yrket. I denna föreställsning: " Sufflören", på Kungliga Dramaten i Stockholm spelar Andreas T. Olsson en stackars sufflör som verkligen inte har det så lätt.
Andreas T. Olsson gestaltar sufflörens yrkesroll som ständigt behövd men aldrig sedd. Som lider av yrkesskador så som förslitningsskador i sina armar eftersom han inte kan byta arm då han vänder blad. Som ständigt är behövd och ständigt måste vara till hands. Som får stå ut med spott och spe av uppblåsta skådespelare och som ibland blir kär i skådespelerskorna i föreställningarna han sufflerar. Ett yrke som det aldrig finns några aktuella platsannonser om i tidningarna. Som Andreas T. Olsson själv uttrycker det i sin monolog: " När såg man senast en annons där det stod: " Sufflör sökes"?
Det roliga med föreställningen Sufflören tyckte jag personligen var alla alluderingar till välkända pjäser så som. " Att vara eller inte vara" från William Shakespeare`s Hamlet, där Andreas T. Olsson så finurligt uttrycker det oerhört svåra konststycket att spela en pjäs i pjäsen. Då man både är med och repeterar den pjäsen som ska framföras samt även den pjäs som förekommer i den aktuella framförda föreställningen som det egentligen handlar om.
Och flera inblandade pjäser var även Molières: " Tartuffe", samt: " Trettondagsafton", av. William Shakespeare där den elaka flickan driver med den stackars Malvolio och får honom att tro att den han älskar älskar honom också och får honom att riktigt spöka ut sig i den mest hemska utstyrsel med bland annat " gulrandig strumpeband":
I uppsättningen av: " Sufflören" här på Kungliga Dramaten i Stockholm skriven, spelad och regisserad av: Andreas T. Olsson så är det den stackars sufflören som får ikläda sig i rollen av den lättlurade Malvolio som på grund av sitt dumdryga sätt och beteende lätt går i fällan och tror att den vackra skådespelerska Amanda älskar honom på riktigt. Hur upplösningen av det hela blir får ni se om ni googlar på föreställningen: " Sufflören", på Kungliga Dramaten spelad, skriven och regisserad av: Andreas T. Olsson. Jag vill varmt rekommendera alla att se denna fantastiskt välspelade, välgjorda och samtidigt mycket under hållande föreställning!
Andreas T. Olsson gestaltar sufflörens yrkesroll som ständigt behövd men aldrig sedd. Som lider av yrkesskador så som förslitningsskador i sina armar eftersom han inte kan byta arm då han vänder blad. Som ständigt är behövd och ständigt måste vara till hands. Som får stå ut med spott och spe av uppblåsta skådespelare och som ibland blir kär i skådespelerskorna i föreställningarna han sufflerar. Ett yrke som det aldrig finns några aktuella platsannonser om i tidningarna. Som Andreas T. Olsson själv uttrycker det i sin monolog: " När såg man senast en annons där det stod: " Sufflör sökes"?
Det roliga med föreställningen Sufflören tyckte jag personligen var alla alluderingar till välkända pjäser så som. " Att vara eller inte vara" från William Shakespeare`s Hamlet, där Andreas T. Olsson så finurligt uttrycker det oerhört svåra konststycket att spela en pjäs i pjäsen. Då man både är med och repeterar den pjäsen som ska framföras samt även den pjäs som förekommer i den aktuella framförda föreställningen som det egentligen handlar om.
Och flera inblandade pjäser var även Molières: " Tartuffe", samt: " Trettondagsafton", av. William Shakespeare där den elaka flickan driver med den stackars Malvolio och får honom att tro att den han älskar älskar honom också och får honom att riktigt spöka ut sig i den mest hemska utstyrsel med bland annat " gulrandig strumpeband":
I uppsättningen av: " Sufflören" här på Kungliga Dramaten i Stockholm skriven, spelad och regisserad av: Andreas T. Olsson så är det den stackars sufflören som får ikläda sig i rollen av den lättlurade Malvolio som på grund av sitt dumdryga sätt och beteende lätt går i fällan och tror att den vackra skådespelerska Amanda älskar honom på riktigt. Hur upplösningen av det hela blir får ni se om ni googlar på föreställningen: " Sufflören", på Kungliga Dramaten spelad, skriven och regisserad av: Andreas T. Olsson. Jag vill varmt rekommendera alla att se denna fantastiskt välspelade, välgjorda och samtidigt mycket under hållande föreställning!
måndag 30 mars 2020
Teaterrecension: " Utvandrarna"; av Vilhelm Moberg, i regi och koreografi av: Mats Ek, på: Kungliga Dramaten i Stockholm/ Recension av: Marika Frykholm
Jag har sett, " Utvandrarna", av den svenske författaren och journalisten Vilhelm Moberg, ( f. 20/ 8 1898- d. 8/8 1973) som var framförd på: Kungliga Dramaten i Stockholm. Regi och koreografi av: Mats Ek.
" Utvandrarna", av: Vilhelm Moberg, på Kungliga Dramaten i Stockholm, här i regi och koreografi av: Mats Ek, handlar om bonden Karl- Oskar som träffar och förälskar sig i och giftr sig med sin blivande hustru, Kristina Nilsson.
Karl- Oskar tar över sin fars bondgård, hans far blir då" satt på undantag" som det hette på den tiden. Karl- Oskar och Kristina får flera barn, men dnär den ena dottern Anna dör så bestämmer sig Karl- Oskar tillsammans med sin bror Robert som har varit dräng hos en elak storbonde och blivit misshandlad av denne storbonde, att de ska utvandra till Amerika för att där börja ett nytt och bättre liv som de hoppas på.
Med sig på resan tar de den yngre brodern Roberts bäste vän, en av drängarna från den elake storbondens gård, och den nyfrälste mannen Daniel, som hotas med rättegång för att han har delat ut nattvarden i sitt hem utan att vara prästvigd, och Daniels hustru Inga- Lill som dör på resan tilll Amerika. Samt även horan Ulrika och Ulrikas dotter som Karl- Oskars bror blir förtjust i på resan med det livsfarliga skeppet på vägen mot Amerika. Landet som de hoppas ska ge dom den frihet och rikedom och lycka som de alla hoppas få därborta.
Jag tyckte att föreställningen, " Utvandrarna", av: Vilhelm Moberg, här på Kungliga Dramaten i Stockholm i regi och koregorafi av: Mats Ek var en mycket bra, sorglig och väven vacker föreställning som handlar om livet, döden, kärleken och även om det stora äventyret. Som resan till det nya landet i den nya världen Amerika blir.
Jag tyckte även att scenografin var väldigt häftigt gjord. Och jag tyckte mycket om musiken och skådespelarnas kläder som jag verkligen tyckte skildrade livet i det enkla och fattiga bondesamhället i Sverige förr i världen. Jag vill varmt rekommendera alla att se: " Utvandrarna", av: Vilhelm Mobrg, i regi och koreografi av Mats Ek på Kungliga Dramaten i Stockholm. Man kan hitta den om man googlar in på " Menyn" på Kunglgia Dramatens hemsida om jag inte tar alldeles fel.
" Utvandrarna", av: Vilhelm Moberg, på Kungliga Dramaten i Stockholm, här i regi och koreografi av: Mats Ek, handlar om bonden Karl- Oskar som träffar och förälskar sig i och giftr sig med sin blivande hustru, Kristina Nilsson.
Karl- Oskar tar över sin fars bondgård, hans far blir då" satt på undantag" som det hette på den tiden. Karl- Oskar och Kristina får flera barn, men dnär den ena dottern Anna dör så bestämmer sig Karl- Oskar tillsammans med sin bror Robert som har varit dräng hos en elak storbonde och blivit misshandlad av denne storbonde, att de ska utvandra till Amerika för att där börja ett nytt och bättre liv som de hoppas på.
Med sig på resan tar de den yngre brodern Roberts bäste vän, en av drängarna från den elake storbondens gård, och den nyfrälste mannen Daniel, som hotas med rättegång för att han har delat ut nattvarden i sitt hem utan att vara prästvigd, och Daniels hustru Inga- Lill som dör på resan tilll Amerika. Samt även horan Ulrika och Ulrikas dotter som Karl- Oskars bror blir förtjust i på resan med det livsfarliga skeppet på vägen mot Amerika. Landet som de hoppas ska ge dom den frihet och rikedom och lycka som de alla hoppas få därborta.
Jag tyckte att föreställningen, " Utvandrarna", av: Vilhelm Moberg, här på Kungliga Dramaten i Stockholm i regi och koregorafi av: Mats Ek var en mycket bra, sorglig och väven vacker föreställning som handlar om livet, döden, kärleken och även om det stora äventyret. Som resan till det nya landet i den nya världen Amerika blir.
Jag tyckte även att scenografin var väldigt häftigt gjord. Och jag tyckte mycket om musiken och skådespelarnas kläder som jag verkligen tyckte skildrade livet i det enkla och fattiga bondesamhället i Sverige förr i världen. Jag vill varmt rekommendera alla att se: " Utvandrarna", av: Vilhelm Mobrg, i regi och koreografi av Mats Ek på Kungliga Dramaten i Stockholm. Man kan hitta den om man googlar in på " Menyn" på Kunglgia Dramatens hemsida om jag inte tar alldeles fel.
söndag 29 mars 2020
Operarecension, " Short Stories"= Fritt översatt av mig: " Korta historier", " Jag kommer hem", regi: Ola Eliasson/ Recension av: Marika Frykholm
Jag har idag, söndagen den 20200329 sett operan: en del av Kunliga Operan i Stockholms uppsättningar a föreställningarna: " Short Stories", på 20 minuter vardera, fritt översatt av mig: " Korta historier". Den jag såg idag, söndagen 20200329 heter: " Jag kommer hem" i regi av: Ola Eliasson.
Operaföreställningen, " Jag kommer hem", i regi av: Ola Eliasson, på Kungliga Operan i Stockholm handlar om ett ungt par som är på besök hos en psykolog. Psykologen ställer dom olika frågor om deras förhållande. Bland annat så frågar han den unga frun om hennes man har rört henne, och om han har misshandlat henne.
Psykologen och det unga paret bråkar om en kvarglömd elektrisk tandborste. Den upphittas på golvet. Det är en mycket sparsam scenografi. En röd soffa och en eller två stolar vid sidan om. Tre stolar inklusive den som psykologen som samtalar med det unga gifa paret sitter på då han ställer sina frågor till dom.
Vid ett tillfälle välter alla tre den röda soffan. Den unga frun dyker upp iförd brudslöja och en iscensätt bröllopsvigsel genomförs.
Operan slutar med att psykologen har ett mycket viktigt telefonsamtal i sin mobil som är bärande för hela föreställningen enligt min personliga uppfattning.
Jag tyckte mycket om denna korta operaföreställning på Kungliga Operan i regi av Ola Eliasson trots den mycket sparsamma scneografin så var det en oerhört känslosam operaföreställning. Jag vill rekommendera alla att se denna korta operaföreställning: avKungliga Operans föreställningar av: " Short stories",= " Korta historier", och just denna del som jag nu har sett: " Jag kommer hem", i regi av: Ola Eliasson.
Operaföreställningen, " Jag kommer hem", i regi av: Ola Eliasson, på Kungliga Operan i Stockholm handlar om ett ungt par som är på besök hos en psykolog. Psykologen ställer dom olika frågor om deras förhållande. Bland annat så frågar han den unga frun om hennes man har rört henne, och om han har misshandlat henne.
Psykologen och det unga paret bråkar om en kvarglömd elektrisk tandborste. Den upphittas på golvet. Det är en mycket sparsam scenografi. En röd soffa och en eller två stolar vid sidan om. Tre stolar inklusive den som psykologen som samtalar med det unga gifa paret sitter på då han ställer sina frågor till dom.
Vid ett tillfälle välter alla tre den röda soffan. Den unga frun dyker upp iförd brudslöja och en iscensätt bröllopsvigsel genomförs.
Operan slutar med att psykologen har ett mycket viktigt telefonsamtal i sin mobil som är bärande för hela föreställningen enligt min personliga uppfattning.
Jag tyckte mycket om denna korta operaföreställning på Kungliga Operan i regi av Ola Eliasson trots den mycket sparsamma scneografin så var det en oerhört känslosam operaföreställning. Jag vill rekommendera alla att se denna korta operaföreställning: avKungliga Operans föreställningar av: " Short stories",= " Korta historier", och just denna del som jag nu har sett: " Jag kommer hem", i regi av: Ola Eliasson.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)