Jag håller på och läser en så bra roman att jag bara måste rekommendera den innan jag ens har läst ut den! Romanen heter: " Pottungen", och är skriven av författarinnan: Anna Laestadius Larsson.
" Pottungen", av: Anna Laestidius Larsson är en historisk roman som tar sin början vid mordet på Kung Gustav den iii. Det är andra delen av en trilogi av historiska romaner som handlar om Hedvig Elisabeth Charlotta som blev hertig Karl den iii:s hsutru, som ursprungligen kom till Sverige som barnbrud som det står i efterordet av författarinnan, Anna Laestadius Larsson, " endast vid 15 års ålder" från Tyskland.
Den första romanen i denna historiska trilogi som bland annat speglar det svenska hovlivet i Sverige för tiden i och omkring mordet på Gustav den iii:e, heter: " Barnbruden", och berättar om hertiginnan Hevigd Elisabeth Charlottas ankomst till Sverige som hon fördes till endast som en tonårig flicka för att bli gift med Gustav den iii:es bror, hertig Karl som enligt, efterordet, senare blev hertig Karl den 13:e.
Den andra boken denna historiska romantrilogi som jag håller på och läser heter: " Pottungen", där bland annat den till synes till att börja med döva flickan som allmänt kallas: "Pottungen" då hon hade i uppgift att ta hand om allt avskräde på det Kungliga Slottet, men som i själva verket heter Johanna, nu har lämnat det kungliga slottet i Stockholm tillsammans med sin son Nils och får beskydd av tidningsskribenten Filip som hjälper Johanna att få anställning som rodderska på Stockholms ström. Istället för sitt arbete på den krog hon hitintills har haft.
På själva det kungliga slottet så är hertiginnan Charlotta Elisabeth Charlotta,i full färd med, enligt baksidestexten av romanen, " Pottungen", att tillsammans med sin bästa väninna, Sophie Piper, född von Fersen, att bilda kcinnosalongen, " Blåstrumprona". Allt medan enlig baksidestexten, " hertiginnan Charlotta drömmer om makt och inflytande". Enligt slutordet, skrivet av författarinnan, Anna Laestadius själv, så fanns den litterära kvinnosalongen: " Blåstrumporna" på riktigt. Men i 1700- talets England. Den litterära engelska kvinnosalongen: " Blåstrumpona", leddes av: Elisabeth Montague och verkade för kvinnors rätt till utbildning.
Rodderskan Johannas utomäktenskapliga son, Nils som hon har fått tillsammans med hertig Karl, går med i en motståndsgrupp mot adeln. Som straff för att hans mor, Johanna, har tigit om sanningen om hans härkomst. Han vet fortfarande inte vem hans far är. Men han blir orolig då han har tagit på sig att stjäla en hatt av en herreman. Han är rädd att bli påkommen. För att han trivs mycket bra med sitt arbete på hans mors gode vän och hjälpare, den rike mannen som äger en tidning som hjälper dom och hans mor med att äga den båten hon ror och som är hemligt förälskad i Nils mor, Johanna.
" Pottungen" ingår i ett historiskt skönlitterärt verk. Vilket innebär att allt som beskrivs i denna roman, " Pottungen" självklart inte är exakt historiskt med sanningen överensstämmande. Det är därför enligt min personliga åsikt högst osannolikt att påstå att hertig Karl någonsin skulle ha haft en oäkta son som hette Nils tillsammans med rodderskan Johanna som skulle ha varit slottets pottunge. Det vill säga den som hade ansvaret för att tömma slottets avskräde.
Enligt slutordet av författarinnan: Anna Laestadius Larsson, så skriver t Anna Laestadius: " herstory". " Detta", menar Anna Laestadius Larsson", " är lika viktigt som att skriva " history". " Detta på grund av"; menar Anna Laestadius Larsson, " att kvinnornas historia genom historiens gång ofta har gått förlorad". Enligt Anna Laestadius Larssons slutord, fick författarinnan och journalisten, Anna Laestadius Larsson syn på ett porträtt som guiden beskrev som, " den yngsta, kvinnliga, barnbruden, drottning Hedvig Charlotta Elisabeths på Drottningholm"
Enligt Anna Laestadius Larssons slutord så bestämde sig författarinnan Anna Laestadius Larsson; " där och då", " för att ge liv åt denna unga,, barnbrud, drottning Hedvig Elisabeth Charlotta". Detta enligt slutordet av Anna Laestadius Larsson i hennes andra del av den historiska romantrilogin om den unga, barnbruden: Drottning Hedvig Elisabeth Charlotta.
Hedvig Elisabeth Charlotta och hennes bästa väninna Sofie startar en hemlig grupp för konstnärer och poeter som de döper till Blåsttrumporna. Egentligen så enligt Anna Laestadius Larsson om jag minns rätt så fanns denna grupp i England. På dessa möten möts kvinnor från alla olika samhåällsklassewr och diskuterar konst och litteratur. För att skaffa sig inflytande och makt. Enligt Anna Laestadiud Larssson, författarinnan till den skönlitterära historiska trilogin som tar sin början med. " Barnbruden, " Pottungen"; och den sista delen: #" Röfhonan".
Citat till slutordet i Anna Laestadius roman: " Pottungen"; den andra delen i den historiska 1700- tals trilogin som börjar med romanen: " Barnbruden", och slutar med: romanen: " Räfhonan"; så skriver Anna Leastadius Larsson i efterordet till: " Pottungen"; att " hon skriver " herstory" ". Det tycker jag är en mycket intressant och yänkbätf kommrnyst.
Den sista och tredje delen i denna historiska romantrilogi om 1700- talets Sverige, heter: " Räfhonan".
Jag vill varmt rekommendera denna svenska, historiska, romantrilogi, som med sina många olika karaktärer som skildras allt från det högsta samhällsskiktet vid det kungliga svenska hovet, till det lägsta av arbetarklassen, gör dessa romaner, enligt mitt tycke till en fascinerande läsning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar